Finanskrisen for dummies

Artiklarna i tidningarna om den ekonomiska katastrofen är inte fullt så lätta att tolka om man inte gått igenom någon slags kurs eller, enligt mig, är släkt med Einstein. Därför ska jag göra ett tappert försök att förklara vad som egentligen har hänt, utan krångliga akademiska ord, bara så pass att man förstår utan att behöva ha en ordlista till hands. De äldre verkar veta vad konsekvenserna av finanskrisen innebär, de har ju trots allt redan varit med om det i början av 90...

Artiklarna i tidningarna om den ekonomiska katastrofen är inte fullt så lätta att tolka om man inte gått igenom någon slags kurs eller, enligt mig, är släkt med Einstein. Därför ska jag göra ett tappert försök att förklara vad som egentligen har hänt, utan krångliga akademiska ord, bara så pass att man förstår utan att behöva ha en ordlista till hands.

De äldre verkar veta vad konsekvenserna av finanskrisen innebär, de har ju trots allt redan varit med om det i början av 90-talet när arbetslöshet spreds brett under tre år. De flesta av oss var ganska små då och har inte ett enda minne av några ekonomiska svårigheter i hemmet (att man inte fick den leksaken man ville på Toys'R'Us räknas inte). Vi var med all säkerhet upptagna med att busa och halvt slå ihjäl oss i klätterställningar och lekar, för att sedan resa sig och göra om allt igen.



Jag har ett minne av en tid då pappa alltid var hemma. Jag minns det starkt för han gjorde alltid pannkakor som han kastade skyhögt i luften samtidigt som han gjorde flygplansljud som fick mig att skratta. Det var bästa stunden på dagen som liten. Det jag inte minns är att pappa var hemma i cirka 3 år. Anledningen till att han helt plötsligt var hemma så mycket slog mig inte som barn, men pappa hade ingen annanstans att vara. Han hade jobb på ABB när finanskrisen slog till 1991. ABB var tvungna att avskeda många arbetare. Även på arbetsmarknaden finns det en så kallad ”djungelns lag” som träder fram under sådana här tider. Den som är sist in, åker först ut. Så alla som inte jobbat under en betydligt lång tid eller hade en högre ”rang” blev av med jobbet.

Men det passerade och Sverige återgick till det välstånd samhället har idag. Det finns arbeten för de som är klara med sin utbildning och nödvändigheter är rimligt dyra för att vi ska kunna röra oss fritt och samtidigt ha en bra relation till våra räkningar och utgifter. Men det välståndet håller nu på att mer eller mindre rasa samman.

För att förstå konsekvenserna av finanskrisen måste man först förstå grunderna till problemet. Så håll i hatten så ska jag försöka guida er.

Alla har någon gång i sina dar' sett filmer där den hetsiga börsen iscensätts. Hundratals karlar viftar med lappar som galna. Skriker på valfritt språk ”KÖP! KÖP!” eller ”SÄLJ! SÄLJ!” framför en enorm tavla med digitala siffror. Det är här allt sker.

Man kan köpa aktier, vilket är andelar i till exempel ett företag, vilket medför att man äger en liten del av företaget. För att kunna köpa aktier krävs pengar. Men till skillnad från vår vardag av köp framträder inte dessa pengar i material utan som siffror på papper. Det kan lätt jämföras med kreditkort. Man ser aldrig pengarna utan man handlar på kortet och får sedan en räkning på summan man är skyldig i slutet av månaden. På finansmarknaden gör de likadant men med betydligt större siffror som ofta är banklån. Pengarna behöver inte betalas tillbaka till banken inom en snar framtid och betalas då i en klumpsumma. Hela finansmarknaden är beroende av att köpare/säljare tar lån.



Vi tar ett exempel, ett påhittat företag kallat LYCKOPILLRET lånar en stor summa pengar av banken. Banken får då ett så kallat värdpapper på summan LYCKOPILLRET lånat. Värdepappret är bankens garanti att de kommer få tillbaka de pengar de lånat ut. Pengarna, eller värdpapperen, kan användas till olika ändamål. Ett företag kallat STAR köper en andel eller produkt av LYCKOPILLRET. LYCKOPILLRET får i sin tur ett värdepapper av STAR, precis som banken fick, av den summan som STAR är skyldig. Företaget PRICKEN ger STAR värdepapper när de är i affärer. Värdepapperet är värt pengar, enligt den skuldsiffran som finns nedskrivet på det (idag sker allt med datorer men jag fick IG i datakunskap så vi gör det här the old fashion way).

På detta sätt sprids värdepappren, som egentligen är en nertecknad skuld. Värdepapperet som STAR använder i sina affärer istället för pengar, gör att LYCKOPILLRET är skyldig banken eller annat företag den skuldsumman som STAR har gentemot dem. Samma sak gäller företaget STAR, de skulder som PRICKEN har är STAR skyldig att betala enligt värdepappret. Såhär fortsätter det runt och runt. På finansmarknaden finns inga riktiga pengar, bara värdepapper. Skulder som skickas vidare i affärer mellan all världens företag.

Om banken som LYCKOPILLRET lånade av vill ha tillbaka sin skuld på grund av ekonomiska svårigheter och för att kunna ge sina kunder pengar i handen (sådana kunder som du och jag) måste LYCKOPILLRET betala tillbaka omgående. Nu gäller det att hänga med i svängarna: LYCKOPILLRET kräver då sin skuld av STAR för att kunna betala banken, STAR i sin tur kräver sin skuld av PRICKEN av samma anledning, men PRICKEN har inga pengar till skulden. Det blir som en kedjereaktion och alla i ledet åker ner i konkursträsket. För i grund och botten, så fanns det ju inga pengar från början, bara siffror och lån. När efterfrågan kom rasade allt samman.

Nu när grunderna lagts fram kan jag presentera dagens problem. Det förvånade mig inte ett dugg att det ännu en gång var Amerika som lyckats snubbla över sina egna affärsmetoder. Amerikanska finansörer hade kommit på en metod att tjäna pengar inom bostadslån. Ett företag som jobbade med bostadslån, som vi kan kalla DUMMER, lånade stora summor från banken för att kunna sätta en marknadsidé i verket. Dessa summor lånades ut till tusentals amerikaner som skulle köpa hus av DUMMER:s kollegor men som de egentligen inte skulle haft råd. Dessa amerikanare skulle inte ha kunnat tagit ett vanligt banklån till köpande av hus eftersom de inte tjänade tillräckligt för att kunna betala så pass mycket pengar i månaden på grund av räntan på lånet. Men DUMMER erbjöd lån till husköp med rekordlåg ränta. Ränta är den kostnaden banken tar för lånet av deras pengar som snöras in i den summan man betalar banken varje månad.

Om fastigheterna blir eftertraktade, därmed mer värda, blir automatiskt värdepapprerna ett mindre problem att betala av när man tjänat mer än vad man lånade. DUMMER:s finansidé verkade lovande, de beräknade att huspriserna skulle gå upp allt eftersom fastigheterna blev mer åtråvärda och att nya kunder skulle vara villiga att betala en högre ränta på lånen för fastigheterna. Det kom en bedömning av kreditvärderingsföretag som gav finansidén högsta trovärdighet. Hela finansmarknaden handlar om att bedöma risken av ett köp, med ett sådant utlåtande var det mer än lovande att göra affärer. Alla möjliga företag ville ha en del av kakan och gjorde affärer med DUMMER för att komma över värdepappren (som berättigar dem en del av vinsten men också den möjliga förlusten). DUMMER gjorde även ”värdepapperspaket” som de sålde för höga summor i andras tro om att de skulle tjäna på det i slutändan när idén bröt igenom.



Men något gick snett. Huspriserna höjdes inte, inga högräntekunder och värdepappren blev inte mer värda. Finansidén verkade inte längre lovande utan mer ostadig. Eftertanke växte sakta fram bland de andra företagen ”Tänk om de inte funkar? Hur blir det då med våra pengar?”.

Alla som hade en skuld att hämta krävde den för att inte riskera att gå med förlust. De sålde sina värdepapper till låga summor för att inte vara delaktiga och få riktiga befintliga pengar istället för en skuldgaranti. Detta gjorde att värdet på värdepappren åkte ner i rasande takt när de inte ansågs vara värda hälften av deras tidigare värde. DUMMER gick med förlust. Banker började kräva tillbaka sina lån. Många företag som investerat i DUMMER:s idé saknade nu täckning för att kunna betala tillbaka sina lån, inte minst DUMMER. När bankerna inte får tillbaka sina pengar kan de inte underhålla sina kunder och hotas av konkurs. Precis som ovan kan man se kedjereaktionen. Faller en, faller alla som är inblandade.

När detta inträffar vill ingen investera eller köpa. Alla håller hårt i sina pengar för att inte gå med förlust. Alla plockar ut sina besparingar, fonder och säljer sina aktier för att få pengar i handen istället för siffror. När det inte händer något på marknaden, när ingen tjänar eller gör affärer, blir det tvärnit i världen.

Det, ladies and gentlemen, är en finanskris.