Fördömda fördomar!

Alla har vi fördomar och förutfattade meningar, utseendet och diverse yttre attribut och ageranden kan säga så otroligt mycket om en människa och kan således delvis spegla utsidan. Det finns en anledning till att människor exempelvis är punkare, emos eller brats. Just därför att, om jag får generalisera lite, det säger och visar en del utav hurdana dessa människor är. Jag säger inte att fördomar alltid är att förlita sig på. Självklart finns det människor som bär nitar, skinnjacka och tuppkam utan att bry sig om politik och aldrig har hört talas om band som

Exploited eller The Clash, och en kille som klär sig i skjorta, har backslick och talar med utdragna ”i:n” kanske inte alls har en pappa med 37 miljoner på bankkontot. Ett test som ibland avslöjar människor som påstår sig inte ha några fördomar är den numer klassiska: ”En pojke kommer inte till akuten med brutet ben. Läkaren som ska operera blir förskräckt; pojken är läkarens son. Men läkaren är inte pojkens far. Vem är läkaren?”.

Jag skjuter upp dörren till den lilla skoaffären och ljuset där inne blixtrar emot ögonen och radiomusik invaderar öronen. ”Nathalie, Nathalie”, skriker Idol-Ola och jag går längst in i lokalen, slår mig ned på en alldeles för låg pall och börjar prova skor på måfå. Till och med skor med klack provar jag, vad i hela fridens dagar ska jag med sådana till? Jag kan nätt och jämt gå ordentligt i ett par platta sneakers. Jag känner mig plötsligt än sämre till mods än vad jag gjorde när jag från början stegade in i butiken. Glåmig, tråkig, intetsägande och allmänt ful. Varken särskilt smickrande eller iögonfallande. Men värre blir det när Hon stegar in. Lackklackarna ekar i lokalen och de blonda lackarna letar sig ned en bra bit på ryggen. Hon har leende och midja som en fotomodell, kanske 30 år gammal. Efter sig har hon två söner i femårsåldern. Hon hälsar svävande på kassörskan och när hon böjer sig för att leta skor i sin storlek kan man helt klart fastställa att hon fyllt brösten med någonting, och inte så lite heller. ’Herregud’, tänker jag för mig själv, ’hon lär ju inte ha någon tid alls för sina barn. Allt hon bryr sig om är säkert sitt eget utseende och hon shoppar säkert hellre än att leka med sina barn.’ Jag går därifrån och väl ute kommer jag på mig själv. Varför skulle det vara så, egentligen? Vem är jag att döma henne och varför skulle hon inte kunna vara en av de bästa föräldrar världen skådat?

-| Se framför dig killen med stor, yvig mustasch med påbrå från Mellanöstern som sitter mittemot dig på tåget. Upprepade gånger kastar han en blick på din plånbok som sticker upp en bit ur din väska. Kanske är han bara orolig att den ska falla ur väskan och ramla på golvet? Eller vad tror du?
-| Tänk dig den fete, rika mannen som går omkring med sin unga, vackra, thailändska fru på mataffären. De pratar båda knackig engelska och har lite problem med att förstå varandra. Jag vet vad du tänker. Men skulle det inte kunna vara så att de träffats när hon varit här på studieresa och att de älskar varandra gränslöst? Ibland har ju kärleken inget språk.
-| En tonårig kille med långt, svartfärgat hår sitter på en bänk och röker. Han bär tröja med ett hårdrocksband, har tatueringar över hela armarna och kängor med stålhätta. Skulle du gissa på att han går i kyrkan varje söndag och ber till Gud varje kväll innan kan ska sova?
-| En lång, smal och blonderad kille i rosa tröja befinner sig på samma middagsbjudning som du. Han har ett glittrigt örhänge i ena örat och är lite sminkad. Han pratar rätt högt och gällt och gestikulerar yvigt och ”feminint”. Blir du förvånad när han i förbifarten nämner att hans flickvän är gravid i tredje månaden?
-| Du får höra på nyheterna att en psykopatisk seriemördare härjar i Italien. Personen är 54 år gammal och har brutalt mördat flertalet barn och även utnyttjat dem sexuellt. Kanske hade du inte väntat dig att bilden av en kvinna visas i tv-rutan när de nämner personens namn.


Man kan förmoda att en människa är på ett visst sätt. Men när blir en förmodan istället en fördom? Alla fördomar är inte av ondo, men jag tror inte på att vi hela tiden blir bättre och bättre på att se på världen med blidare ögon. Jag tror snarare att våra fördomar hela tiden blir värre på grund av att vi svenska ungdomar över lag inte är särskilt känslomässigt stabila, nyfikna och utåtriktade. Jag skulle dock bli glad om jag motbevisades!

Vilka fördomar har du?
Har du själv blivit utsatt för någon?
Hur pass fördomsfull tror du att ungdomar är idag?