Förtitt: Fallout 3

Det här är bra, det här är riktigt ordentligt superbra. Personligen är jag svag för i synnerhet tre saker i spelsammanhang. Plastgitarrer, tempoväxlingar och estetik. Fallout innehåller två av dessa favoritelement och jag kan knappast säga att jag efterfrågar det tredje (plastgitarrer) i genren rollspelsaction. Speldesignen känner de flesta säkert till, men det är fortfarande inte för sent att påpeka det faktum att postapokalyptiska omgivningar sällan varit så vackra och stämningsfulla som i Fallout 3. Tillsammans med de traditionella Fallout-ikonerna (som jag tyvärr inte får skriva mer om) skapas det en känsla som för tankarna tillbaka till förra årets Bioshock. Och eftersom det var ett av förra årets bästa spel tänker åtminstone inte jag klaga. Men Fallout 3 har mer än estetik, så mycket mer.

Spelmekaniken beskrivs i enklaste drag som ett Oblivion eller Morrowind i actionformat. Du är helt fri, men dina handlingar spelar roll. Som till exempel när jag besöker staden Megaton i inledningen av demot och råkar besöka en riktig surkart till doktor. Han vägrar hjälpa mig och jag ”råkar” stjäla lite bandage från honom. Han blir skitförbannad och… eh…. jag löser situationen prydligt genom att… eh….. skjuta ihjäl honom. Vilket i sin tur leder till att hela Megaton hatar mig och gör sitt bästa för att se mig död. Kanske inte det mest strategiska speldrag jag tagit i mitt liv, men rätt underhållande och det ger en blick av hur rollspelsarvet förvaltas i Fallout 3. Trots detta har emellertid actionelementen inte fått stryka på foten och kontrollen känns lika självklar som tajt. När jag, efter doktorsfadäsen, tvingas slå mig fram och fly från Megaton, gör jag det med samma enkelhet som i valfri förstapersonsskjutare.

Tempoväxlingarna i Fallout 3 är också en av spelets absoluta styrkor. För att återigen anknyta till mitt något fiaskobetonade besök i Megaton så efterföljdes den hektiska striden inne i staden med lugnt vandrande över de öde slätterna mellan målen. Visst blev jag anfallen lite då och då, men annars gav det både lugn och eftertanke. Samt lite tid att njuta av de omtumlande miljöerna.



Mycket imponerade med Fallout 3. Rappheten i speldesignen och den perfekta, men svåra, avvägningen mellan action- och rollspelsgenren verkar Bethesda ha rott i land med bravur. Adderar man sedan en prisvinnande estetik som sticker ut på många sätt känns det redan nu som en prisvinnande produkt. Efter två dagar på mässan är Fallout 3 ett av tre spel som imponerat allra mest och redan nu är det jag som intagigt Bergs roll som Fallout-tjatare.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.