Förtitt: Prince of Persia

Jag älskade prinsens tre tidigare spel, tyckte mycket om Assassin´s Creed och har spontandreglat varje gång en bild från det nya spelet visats upp. Upplägget med att bryta av från den tidigare trilogin för att istället lansera ett nytt spelupplägg med ny prins och ny kostym har låtit som en perfekt plan för en storsäljare. Och visst kan det nog bli så. I framtiden. Men på Games Convention imponerade inte Prince of Persia överdrivet mycket. En av de största nyheterna den här gån...

Jag älskade prinsens tre tidigare spel, tyckte mycket om Assassin´s Creed och har spontandreglat varje gång en bild från det nya spelet visats upp. Upplägget med att bryta av från den tidigare trilogin för att istället lansera ett nytt spelupplägg med ny prins och ny kostym har låtit som en perfekt plan för en storsäljare. Och visst kan det nog bli så. I framtiden. Men på Games Convention imponerade inte Prince of Persia överdrivet mycket.



En av de största nyheterna den här gången är att prinsen inte längre är ensam. Med sig i spelet har han Elika, en tjej som följer honom i hasorna och hjälper honom när det behövs. Hon har magiska krafter och starka järnnävar som kan fånga prinsen i hopp för att förlänga dem. Hon är även en smidig förklaring till varför prinsen aldrig kan dö. Ja, just det. Det finns inga Game Over i Prince of Persia. Vid ett misslyckande eller en övermäktig motståndare får du aldrig backa till närmaste checkpoint utan Elika ser istället till att du fortsätter leva istället, även om stupet du just föll ner för borde ha brutit varje litet ben i din kropp samt spetsat dig på stickiga pålar från marken om det handlat om det allra första, sadistiska Prince of Persia. Det kan verka som att spelet blir väldigt lätt då, men är du till exempel mitt uppe i en bossfight så startas bossen om när du ”låtsasdör” och din livmätare tagit slut. Visserligen hatar jag personligen Game Over-skärmar lika mycket som jag hatar höst och galna österrikare som stänger in sina barn i skräckkällare, men jag är inte helt övertygad om att det nya systemet är rätt väg att gå. Att få starta om på samma ställe där man dog precis hela tiden låter onekligen som en lite väl lätt lösning. Hellre frekventa sparstationer är min åsikt, eller kanske bara ett begränsat antal räddningar per bana.

Banorna ja, till skillnad från den förra trilogin som bjöd på linjär bandesign väljer du numera helt fritt hur du ska göra. Världen du besöker är nersmutsad, förpestad och förstörd av elakingar. Det gäller att ta sig till bossen för varje bana, besegra honom och se hur världen börjar blomstra vilket är fantastiskt, väl värt mödan och en av spelets mest imponerande grafiska effekter. För, hör och häpna, i övrigt är grafiken hittills något av en besvikelse.



Ja. Jag vet att ni har sett bilder, kanske någon trailer och förmodligen en del konceptgrafik. Men när spelet visar upp sig i rörelse påminner det mer om standardiserade rollspel till Playstation 2 från perioden då cel-shading var i ropet. Det är inte alls omkullkastande läckert, inte alls fräscht eller nydanande. Åtminstone inte från den allmänna spelvyn. När kameran zoomar in på prinsen och Elika ser det bättre ut, men eftersom jag hade förväntat mig ”Det Snyggaste Spelet Någonsin” lämnade grafiken en hel del i övrigt att önska.

Prince of Persia bygger på en modifierad Assassin´s Creed-motor där kameran har omskapats helt för det här spelet, vilket även har gett resultat. Kameravinklarna och kameraarbetet är imponerande och ser ut att vara ett av spelets styrkor. När man ser prinsen och Elika springa runt på banorna, prinsen först och Elika efter, är det svårt att inte tänka på det där andra hålla i handen-spelet. Det med stor gamercred och tre bokstäver. Det som nästan låter som insidan på ett djur om man säger det sammandraget på svenska. Det som fick en andlig uppföljare där man slogs mot stora kolosser.

Ja. Ico.

Och mycket riktigt, när visningen är till sin ända kommer den sista frågan. – Har ni möjligtvis spelat Ico någonting, frågar en europeisk speljournalist? Svaret från utvecklarna kommer ögonblickligen.

- Ja, det har jag. Och det är ett av mina absoluta favoritspel.



Prince of Persia tillhörde förvisso inte de mest imponerande spelen under Games Convention, men potentialen finns fortfarande där. Och jag håller alla tummar för att bristerna ska vara tillfixade, Game over-förlusten mer praktisk än utmaningsdödande och grafiken mer imponerande. Då kan faktiskt Prince of Persia bli riktigt bra. Men helt självklart att så blir fallet är det inte.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.