Folklore

Inte utan att först besöka Netherworld det vill säga. En sagovärld med fantastiska varelser inspirerade av lika delar Studio Ghibli som av Tim Burton. Där de döda lever kvar som minnen och dit vissa utvalda kan färdas för att hitta svar på frågor från ett förträngt förflutet.

Folkore inleds som en deckarhistoria. Huvudkaraktärerna har av olika anledningar färdats till den irländska byn Doolin i jakt på svar. Den unga tjejen Ellen kommer till byn efter att ha fått ett brev från sin sedan länge avlidna moder, och ockult-journalisten Keats anländer efter att ha fått ett telefonsamtal från en kvinna som ber om hjälp. Det framgår snabbt att något inte står rätt till i Doolin och att allting har en koppling till något som hände för 17 år sedan, ett mysterium som enbart de döda verkar ha svaret på.

Det är här Netherworld kommer in i bilden. För när invånarna i den pittoreska och kusliga byn Doolin vägrar svara på duons förfrågningar krävs andra medel för att lösa mysteriet. Genom diverse portaler tar sig Ellen och Keats var för ner i Netherworld-rikena där minnena från de passerade lever kvar, och de två blir indragna i något mycket större än de kunnat ana. Det pågår nämligen ett krig i Netherworld och kaos råder överallt. Så kallade Folks, och de starkare Folklore, härjar vilt i de olika rikena och det är upp till dig som spelare att bekämpa dessa i rollen som såväl Keats som Ellen. I flera olika typer av världar träffar man på mängder av olika sjukt läckert designade fiender som man efter att ha besegrat ska suga ut själen på, genom ett förvånansvärt intuitivt och underhållande Sixaxis-minispel, och därmed erhålla deras krafter att förfoga på kommande Folks.

Alla dessa alternativa världarna, Netherworld-rikena, knyts samman av äventyrsmoment i byn Doolin. Varje nytt kapitel påbörjas i byn där man genom att prata med invånarna och snoka runt lite för att till slut hitta ett fysiskt minne från den avlidne man vill möta. Tyvärr så är hela äventyrsdelen oerhört avskalad och det enda man egentligen behöver göra är att följa klara direktiv och njuta av handlingen som nystas upp allt eftersom. Objekten man hittar använder man sig sedan för att ta sig till det Netherworld-riket som personen i fråga har passerat till, och väl där byts spelmomenten om mot de betydligt mer underhållande action-sekvenserna.



I samma stil som Kameo måste man använda sig av en mängd olika varelsers attribut för att besegra olika typer av fiender. Det ger ett varierat och föränderligt system inom vilket man dessutom kan vidareutveckla färdigheterna hos de Folks man har i besittning och göra dem starkare. Tyvärr så förtas underhållningen något av bökig kamera, sladdrig kontroll och vissa frustrerande spelmoment, men överlag är det riktigt kul att prova på de nya Folks-färdigheterna och kombinera dessa för att smidigare besegra horder av fiender och de fantastiskt underhållande bossarna.

Det går inte att slita sig från Folklore innan man nystat upp hela mysteriet och fått reda på hur Ellen och Keats egentligen passar in i den skruvade och mörka handlingen. Hade Game Republic vidareutvecklat äventyrsmomenten i Doolin och bjudit spelaren på kluriga pussel, fler dialogval och regelrätta äventyrselement skulle spelet dessutom varit riktigt underhållande i alla skeden. Action-segmenten i Netherworld tillsammans med den gripande handlingen gör dock Folklore till ett spännande äventyr som underhåller från första ledtråden till den mäktiga avslutningen.

Betyg: 7

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.