Gå dina egna vägar

Val är någonting vi gör varje dag. Stora som små, och alla de val vi gör formar det liv vi lever, och hur vi ska bli i framtiden. Jag som tonåring har redan gjort ett förhållandevis stort val när jag valde till gymnasiet, och om inte mer än ett par år står jag för ännu ett egentligen mycket större val; högskolan, och vad det ska bli utav mig i framtiden.

Jag har genom mina hittills ganska få levnadsår lagt märke till hur många människor som egentligen helt verkar sakna egen handlingskraft, och hela tiden glider med på andras val. Bekvämt kan det väl verka, men jag tror ett sådant här agerande kan sätta sina spår senare i livet, när det inte längre finns någon som gör valen åt en.

Jag är av typen som alltid gör sina egna val, och sällan bryr mig särskilt mycket om vad andra tycker och tänker. Ofta får jag också med mig andra människor i mina val. En ledartyp skulle man väl kunna säga. Men vad tänker jag då på för sorts val? Det kan vara allt från vilken skidbacke man väljer ner för berget, till som just vilken gymnasielinje man ska välja. Detta gör ju mig lite till en bov i det hela, som påverkar andra så pass mycket i de val de
gör.

Jag har nyligen dragit mig tillbaka från en elitsatsning i fotboll, och det är inte första gången. Jag har tidigare givits stipendium för mitt fotbollsspel, plockats upp i både juniorlag och B-lag som väldigt ung, men gjort valet att dra mig ner tillbaka i lagen ändå. Ibland kan jag tycka och känna att valet jag gör att inte ge fotbollen en ordentlig chans är så fel något bara kan bli, men ibland också att vägen jag går nu är den rätta, och vad jag verkligen vill. Hurvida jag gjort rätt eller fel har jag ingen aning om. Finns det ens ett sådant svar? Anledningen till mitt val att i princip hoppa av hela fotbollscirkusen kan vi ta en annan gång...

Alla har vi givits en egen fri vilja, och en möjlighet att helt själva forma det liv vi lever. Visst ska man lyssna på andra och ta lärdom av deras erfarenheter, men till en viss gräns. Gör man sina egna val och ”följer sitt hjärta”, så tror i alla fall jag att man senare i livet när man blickar tillbaka kan känna sig nöjd även med de snedsteg man tagit. Man har ju som sagt i alla fall följt sitt hjärta.