Generation och Revolution

Just nu sitter jag och tänker, efter en sömnlös natt… vad betyder egentligen musik? för mig, för mänskligheten, för världen? Frågan i sig har många svar och är på många vis relevant, men ändå vart började allt? Mina källor och efterforskningar säger att det måste ha vart någonstans någon gång under antiken som man verkligen fattade tycke för musiken och den musikaliska framförandet. Jag kan bara tänka mig vad som var populärt då under Caesars storhets tid. Trumpe...

Just nu sitter jag och tänker, efter en sömnlös natt... vad betyder egentligen musik? för mig, för mänskligheten, för världen? Frågan i sig har många svar och är på många vis relevant, men ändå vart började allt?

Mina källor och efterforskningar säger att det måste ha vart någonstans någon gång under antiken som man verkligen fattade tycke för musiken och den musikaliska framförandet. Jag kan bara tänka mig vad som var populärt då under Caesars storhets tid. Trumpeter med flashiga fanfarer, stråkar med symfonisk förförelse och slagverk som påvisade det aggressiva i melodierna!

Men när vi går genom tiden och generationer vad är det som gör att musiken förnyas och utvecklas som den ändå gör, jag tänker på för inte allt för många år sedan... våra fäders generation, när min pappa växte upp till exempel; han beskriver sig själv för mig i sina historier om barndomen som en hyffsat "cool och inne kille" som lyssnade på det sensate och tuffaste inom musiken med sina kompisar nere i källaren där min farmor och farfar bor än idag. Det var allt från Deep Purple och Beatles. Vilken revolution, rock musiken slog igenom och hårdare än "Twist and shout" kunde det nästan inte bli!

Men om vi då tar ett steg framåt, sisådär en 35-40 år till det som är 2004. Hur ser det ut idag då? I radion spelas inte längre rocken, åtminstone inte i dagens Sverige. Nån MTV klyscha här och där kanske det blir. Nu spelar vi istället Pop, pop, pop och åter pop! En slinga datagitarr och en "fet bas" sedan en snygg tjej som egentligen inte sjunger själv på skivan utan egentligen bara ska se sexig ut i vår tids reklamsamhälle och bara marknadsföra, skulle du fråga en skivbolagsproducent skulle han antagligen svara med två enkla ord; "Sex säljer".

Då undrar jag, vad gjorde Beatles, Deep Purple och Diana Ross & The Supremes som var så sexigt?
Svaret för mig är enkelt; De hade kul!

Ju mer man tänker på det, så är det i sig sexigt med självsäkra personer som utstrålar charm och verkligen bara är lyckliga, för när de här killarna och tjejerna stod på scen så var det nog ingen som kunde ta ifrån dem denna lycka och charm som de utstrålade. Jag tänker främst på ett inslag jag såg om Beatles för något år sedan.. en dokumentär om deras storhetstid "The Beatles - Anthology" hette den om jag inte minns helt fel.

När jag tänker mig musik så ser jag framför mig i första skedet The Beatles, med en bild från de fullsatta Wembley Stadium någon gång i slutet på 60-talet kanske till och med i början på 70-talet. Folk hängde i lyckstolpar utanför, klättrade på träd och stod samlade utanför den mäktiga stadion i Norra London bara för att få en skymt av lyckan eller höra vrålet när ett solo utspelades! Fyra stycken grabbar som varken var fotomodeller eller bodybuilders. Bara hade ett sinne för musiken och hur den skulle utspelas, live och självskapande.

Var har vi dagens Beatles då? Jag skulle vilja säga i mitt eget perspektiv i punken. Eller punkrocken kanske, det är USA's tur med sin punk och charm att ta över England Rock och glädje. Jag kan ge exempel på ett par killar från Kalifornien som jag följt ett par år, "Blink-182" heter bandet.

Tom på gitarr, Mark på bas och Travis på trummor. Tre stycken killar som hållt på ett bra tag och nu i ca. 10 år och kan titulera sig som världens största punkrock band. Dessa tre kan heller inte, precis som männen ovan beskrivas som några fotomodeller eller bodybuilders men blir ändå med sån charm och utstrålning snygga.

När jag ser eller hör ett band spela, vill jag kunna ta del av glädjen i musiken, även sorgen! Jag anser att man kan göra de i dessa två band, och de ger varandra en bra spegling av varandra, gå på en live spelning med Blink-182 och du kommer förstå vad jag menar. Samma med Beatles, köp en film biografi eller någon live video så kommer du förstå! Detta vill jag inte nå ut med för min egen skull eller för någon annans skull, utan enbart för artisterna och den konsten de besitter att kunna skänka glädje och hopp och dela sina känslor med publiken.

Musik är och bör vara en konst, inte ett reklamprojekt som skall driva in pengar till en producent någonstans i Hollywood. Kan man konsten att njuta av det man gör och samtidigt göra det riktigt bra och på riktigt så är det något jag tycker andra borde uppskatta mer och ta del av...

Musik ska framföras av musikerna, inte av en modell!