Glasstest

”Varför bara GB, ditt lilla kapitalistsvin” kanske du tänker. Och ja, det är en befogad fråga. Men anledningen till varför jag inte har testat årets alla glassnyheter från alla företag är att det helt enkelt finns för många. Sia, Åhus, Triumf, Diplom-is, Hemglass … skulle jag testa alla så skulle mitt bankkonto gapa tomt samtidigt som jag skulle bli inlagd på intensiven till följd av en blodsockerchock. Därför valde jag helt enkelt den största leverantören av glass i Sverige.

Men skit i det, nu tar vi och betygsätter några glassar.

Jag gillar lakrits i (nästan) alla dess former. Det är mig man brukar ge de svarta bitarna i Gott & Blandat-påsen och när jag var liten gick jag och letade i skogen efter såna där laktritssmakade rötter. Trots detta har jag dock aldrig gillat någon av de laktritsglassar som har pumpats ut under åren. Mitt sista minne av en laktritsglass var sommaren ’94 när jag höll på att kräkas av den äckliga glassen ”Spöket”. Jag trodde att jag hade fått en något mer mogen smak sedan sist, men nej, tydligen inte. Det blir ctrl+alt+delete i munnen och jag klarar fortfarande inte av att glassen smakar saltlakritsfisk.

Prova att bita dig själv i axeln och titta dig i spegeln samtidigt. Precis så ser jag ut när jag provar den.

Betyg: 1 av 5


Inte för att vara konservativ, men choklad känns på något sätt väldigt konstigt på isglass. Choklad blir man ju törstig av, och isglass släcker törsten. 1-1 = 0. Chokladen smakar annars som choklad brukar göra och själva isglassen smakar som avslagen Jaffa. På grund av den något konstiga blandningen blir dock hela glassupplevelsen ungefär som en katt, väldigt svår att få kontroll över.

Betyg: 2 av 5


Klassikern Cornetto har aldrig vågat ta ut svängarna riktigt. Nu kommer emellertid en version med en sorts fruktskiva med chokladflarn på toppen och som dessutom är "inspirerad" av cheesecake. Det där med cheesecake kände jag inte så mycket av, och jag skulle gärna vilja ha lite mer choklad på toppen.

Skogsbärsskivan längst upp är lite hårdare än själva vaniljglassen under och har du riktigt otur glider den av och lämnar ett rött spår på dina nya vita shorts. Om man ser till de rent smakmässiga detaljerna var Cornetto Disc dock rätt smaskig.

Betyg: 3 av 5


Här har vi en lite mer ordinär Cornetto med citronsmak. Den smakar dock inte, som man skulle kunna tro, halstablett, utan är istället ganska söt och syrlig och påminner om en sån där plastcitron dina föräldrar har i kylskåpet. På ett positivt sätt.

Betyg: 3 av 5


Namnet antyder jag det är tal om ännu en Magnum-glass med kaffetema, men så är det alltså inte. Java har istället en god smak av choklad och karamell (inte karamell som i hård godis, utan själva smaken karamell). Den sticker dock inte ut så mycket från Magnum-originalet och kan därför vara lite menlös. Men, ska du hem till svärföräldrarns mexitegel-villa för första gången och vill ha med dig ett riktigt säkert kort så kanske det är den här du ska inhandla.

Betyg: 3 av 5


Som vanligt har jag svårt att äta Calippo i det offentliga rummet eftersom jag får för mig att folk ska se något erotiskt i min ätstil. Dessutom blir den i början för kall för mina tangentbordshänder att hålla i och ofta rinner det ut glass-saft genom botten så att man blir kladdig och lockar till sig getingar. Men nu var det ju inte det rent praktiska jag skulle bedöma. Klarar man av att på ett snyggt sätt manövrera en Calippo på badstranden har den en god och frisk smak som gör att det kittlar bak i munnen.

Betyg: 3 av 5


På namnet låter det som att det är någon ny typ av drog, och risken är faktiskt överhängande att jag kommer missbruka den. Mayan Mystica är min klara favorit och jag var tvungen att direkt springa och köpa ett sexpack (av glassen alltså) efter första gången. Den smakar honung, kanel och muskot, och gillar man dessa tre ingredienser gillar man antagligen glassen också. (Visserligen är muskotnöt inget jag brukar smälla i mig, men honung och kanel slår ju aldrig fel.)

Betyg: 5 av 5


Det har funnits ungefär 250 miljoner olika Soleroglassar under åren och vare sig du vill eller inte kommer här ännu en. Eftersom banan fanns med i namnet hoppades jag på att den skulle smaka lite Banana Joe (också från 1994), men jag kände varken av någon jordgubbe eller någon banan. Trots att den smakar ganska ”tillverkad” hindras den inte från att vara god och uppfriskande. Som Solero brukar vara.

Betyg: 3 av 5


Barnglassarna brukar inte vara någon höjdare. Unga konsumenter brukar tydligen vilja att allt de äter har en sötma som motsvarar ett helt sockerplantage och alltid när det vankas barnglass brukar jag få små diabeteskänningar. Den här var dock inte överdrivet söt, men både vaniljen och chokladen smakade ändå lite konstgjord och ganska tråkig.

I beskrivningen står det att glasspinnen är en domarpipa. Jag vet inte vad det är för domare som använder smala röda pipor, men jag upptäckte i alla fall att man tack vare formen kan stoppa den i näsan och blåsa. Om man känner för det.

Betyg: 2 av 5