Half-Life 2: The Orange Box

Sällan har vi skådat ett sådant komplett spel, där så mycket görs så rätt och allting känns i det närmaste perfekt in i minsta detalj. Gordon Freemans fortsatta äventyr satte nya standarder på så gott som alla plan där atmosfär, ljudbild, grafik, fysik, handling och spelupplägg var så utsökt att man inte kunde låta bli att ställa sig upp och skrika ”VÄRLDENS BÄSTA SPEL” minst tio gånger innan Half-Life 2 hann sluta. The Orange Box är Half-Life 2. Och mycket mer därti...

Sällan har vi skådat ett sådant komplett spel, där så mycket görs så rätt och allting känns i det närmaste perfekt in i minsta detalj. Gordon Freemans fortsatta äventyr satte nya standarder på så gott som alla plan där atmosfär, ljudbild, grafik, fysik, handling och spelupplägg var så utsökt att man inte kunde låta bli att ställa sig upp och skrika ”VÄRLDENS BÄSTA SPEL” minst tio gånger innan Half-Life 2 hann sluta.

The Orange Box är Half-Life 2. Och mycket mer därtill.

Team Fortress 2:s säregna grafiska stil är riktigt läcker.
Team Fortress 2:s säregna grafiska stil är riktigt läcker.


Den samling som Valve satt ihop och kallar för The Orange Box är något av det mest prisvärda som nått marknaden. Vi bjuds inte bara på förfinade versioner av såväl Half-Life 2 som dess spännande uppföljning i Half-Life 2: Episode One. Ytterligare tre produkter, varav den olidligt efterlängtade fortsättningen i Episode Two lyser starkast, inkluderas i paketet som skulle kunna beskrivas som den ultimata FPS-samlingen. Nyss nämnda Episode Two fortsätter handlingen om Gordon och Alyx i deras kamp mot Combine, Portal bjuder på en annorlunda blandning av pussel och humoristisk handling och Team Fortress 2 går tillbaka till rötterna för lagspel med ny färgglatt utseende.

Låt oss beta av de två spelen som vi redan känner och älskar. En av mina enda farhågor inför The Orange Box var hur Half-Life 2 och Episode One, tillsammans med de nya spelen, skulle kännas utan min kära mus och tangentbord nu när jag sitter med Xbox 360-versionen. Det visar sig dock snabbt att mina farhågor är helt obefogade då det smidiga kontrollschema gör så att jag bara efter någon halvtimma nästan helt glömt att jag inte längre spelar på pc. Annars är Half-Life 2 ett spel som åldrats väl, eller faktum är att det inte direkt känns som det åldrats alls. Inget actionspel i förstaperson har lyckats hota Half-Life 2:s plats på tronen som tidernas bästa FPS sedan det släpptes och det känns fortfarande fräscht och underhållande än idag, speciellt med möjligheten att upplevela Episode One direkt efter att man klarat spelet. Och det är fortfarande förbaskat roligt att leka med spelets fysik.

Så många bra spel, var ska man börja?
Så många bra spel, var ska man börja?


Men nog om det gamla. Episode Two tar vid direkt efter att Episode One slutat. En snabb tillbakablick påminner oss om händelserna i slutet av Episode One och vi får sedan ta över kontrollen när Gordon och Alyx precis lämnat City 17. Spelaren kastas in i händelsernas centrum och till skillnad från det lite mjukstartade Episode One är det fullt ös från första stund. Det bjuds på fullspäckad action mot giftspottande spindel-varelser i vida grottöppningar, mängder av Zombier i smutsiga industrikomplex och inte minst Combine-trupperna med de nya Hunters i spetsen ute i öppna skogspartier. Hunters tar även platsen som Half-Life-seriens mest intensiva, skräckinjagande och absolut roligaste fiender att möta, och bara deras närvaro gör Episode Two till en fantastisk upplevelse.

Half-Life 2: Episode Two känns lite som allt jag hade önskat att Episode One hade varit, men som det aldrig riktigt blev. Den upptrappning till något riktigt spännande som var Episode One får här verkligen utlopp när såväl handling som spelupplevelsen smakar så utsökt gott att man bara njuter av hela spektaklet. Givetvis tar det slut lite för tidigt, men utan den där bittra eftersmaken som kändes efter att Episode One hade avklarats. Anledningarna är primärt mer innehåll, fler underhållande och varierade spelmoment och framförallt mycket mer handling för pengarna. Så även om Episode Two gärna hade fått fortsätta i ytterligare några timmar så är det med ett stort leende som jag sitter framför de rullande eftertexterna, trots att suget efter Episode Three redan någon minut senare är olidligt stort.

Alyx är med genom hela Half-Life 2-serien och gillar precis som Gordon att åka bil.
Alyx är med genom hela Half-Life 2-serien och gillar precis som Gordon att åka bil.


Men till skillnad från Episode One måste man inte nu sätta sig direkt och gråta ut på forum över sitt sug efter nästa del i Half-Life-serien. För The Orange Box bjuder på ytterligare mervärde i form av ett finurligt pusselspel. Portal placerar spelaren i en steril miljö där ett nytt verktyg som kan skapa portaler ska testas. Upplägget är i grunden att man ska ta sig genom olika rum genom att lösa olika pussel med hjälp av portal-verktyget. Till en början är det enklare problem som att flytta en låda som ligger placerad nere i ett hål till en knapp som finns i anknytning till en redan utsatt portal. Detta löser man då genom att skapa en portalöppning under lådan, som då trillar genom denna och ut ur den portalöppning som är vid knappen. Först kan det kännas något förvirrande att veta hur man ska hitta lösningen på sitt problem, men så snart man börjar tänka förbi restriktioner som väggar, tak och rymd hittar man helt galna lösningar på utmanande pussel.

Som pusselspel är Portal ruskigt underhållande och pusslen som finns är av perfekt avvägd svårighetsgrad och kan dessutom spelas om i bland annat svårare tappningar och mot tid för extra livslängd. Men Portal är mer än bara ett klurigt pusselspel. Under hela speltiden ackompanjeras man av en guidande kvinnlig robotröst som ger en tips, hånar en och ibland ljuger en rakt upp i ansiktet på ett helt fantastiskt humoristiskt sätt. Faktum är att jag vid flera tillfällen skrattade rakt ut åt de dråpliga kommentarerna och dess anknytning till händelserna i spelet. Och bättre blir det. För när man som mest börjar vänja sig vid Portals mysiga pusslande visar det sig att det döljer sig mer bakom fasaden. Ett djup och en handling som är riktigt intressant och spännande. Trots den relativt korta speltiden på cirka tre timmar gör omspelningsvärdet och den helt vansinnigt härliga känslan under spelandet Portal till ett nästan lika givet tillskott till The Orange Box-samlingen som Half-Life 2-serien.

Om jag hoppar ner där så ramlar jag ut genom taket, men var hamnar lådan då?
Om jag hoppar ner där så ramlar jag ut genom taket, men var hamnar lådan då?


Som om allt detta inte vore nog innehåller The Orange Box dessutom en uppföljare på en av mina absoluta favoriter bland flerspelarspel. Team Fortress-modifikationen till Quake fick nytt liv med Half-Life-motorn i Team Fortress Classic och har nu utökats och getts en härligt färgglad och passande skrud under namnet Team Fortress 2. Tyvärr så fanns inte möjligheten vid testtillfället att spela online, som utöver länkat är det enda sättet att spela Team Fortress 2. Istället kommer en separat recension av Team Fortress 2 att publiceras så snart vi fått lägga vantarna på en fullständig version av just den delen.

Men även utan Team Fortress 2 är The Orange Box en helt fantastisk samling spel. Half-Life 2: Episode Two kan mycket väl vara den bästa expansionen jag någonsin har spelat och Portal är så makalöst humoristiskt och klurigt att jag myser inombords bara jag tänker på det. Tillsammans utgör de fem spelen en samling som tveklöst är det mest givna köpet någon action-fantast kan göra, oavsett om man redan har klarat Half-Life 2 eller aldrig tagit del av Gordon Freemans mäktiga äventyr. Även om pc-versionen lär vara att föredra för de som har en maskin kraftig nog att göra spelen rätta så kan man inte göra fel oavsett vilken version man tittar på.

The Orange Box är världens kanske bästa spel. Och mycket mer därtill.

Betyg: 10

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.