Hellgate: London

Hellgate: London är i grund och botten ett klassiskt hack ’n slash, speciellt om man spelar med närstridsvapen där frenetiskt klickande går före taktiskt tänkande. Dock med några direkta finesser framförallt i form av ett nytt system för strider med distansvapen. Distansstriderna är dessutom perfekt implementerade i hack ’n slash-tänket, vilket är riktigt tur med tanke på att majoriteten av klasserna i spelet strider med skjutvapen eller magier. Oavsett om man tar till s...

Hellgate: London är i grund och botten ett klassiskt hack 'n slash, speciellt om man spelar med närstridsvapen där frenetiskt klickande går före taktiskt tänkande. Dock med några direkta finesser framförallt i form av ett nytt system för strider med distansvapen. Distansstriderna är dessutom perfekt implementerade i hack 'n slash-tänket, vilket är riktigt tur med tanke på att majoriteten av klasserna i spelet strider med skjutvapen eller magier. Oavsett om man tar till svärd, raketgevär eller besvärjelser handlar det dock primärt om rättfram action utan större komplikationer, även om en hel del taktiskt tänkande krävs, framför allt längre in i spelet och om man spelar tillsammans med andra.



Flerspelardelen är också spelets höjdpunkt och även om man kan spela igenom hela Hellgate: London själv utan större svårigheter är det först tillsammans med andra som spelet blommar ut. De flesta buggarna som besvärade i beta-versionen är dessutom åtgärdade och att spela online fungerar till stor del mycket bra och är dessutom helt gratis. Såvida man inte vill ta del av ytterligare förmånar, som att starta gillen eller ta del av kommande uppdaterat innehåll, då man har valmöjligheten att som betalande användare få ut mer av spelet. Det är en modell som åtminstone nu i början fungerar mycket bra och ger de spelare som vill få ut ännu mer än den redan långa kampanjen, ett mervärde. Inte minst i form av ett galet oförlåtande men roligt spelläge där ett misslyckade innebör slutgiltig död för din karaktär, inga continues där inte.

Oavsett om man spelar själv eller tillsammans med andra, och oavsett om man väljer att betala månadsavgiften på runt 100-lappen eller inte, så är upplägget dock detsamma. Hellgate: London är uppbyggt kring tunnelbanestationer som fungerar som människornas sista tillflyktsplats, eller motsvarande städer i spel som World of Warcraft eller Diablo. Hellgate: London har mer gemensamt med Diablo, mycket tack vare att flera av personer varit delaktig i utvecklingen av båda spelen, och såväl spelmekanik som vissa inslag verkligen osar Diablo.

Den futuristiska tonen och de nedgångna kända platserna i London man besöker skiljer sig dock från många andra hack 'n slash. Miljöerna man besöker består av slumpmässigt genererade ödelagda platser såväl över som under jord. Gemensamt är dock en grå och dyster ton som efter många timmar känns ganska monoton, och trots att områdena skiljer sig mellan varje spelomgång så börjar man efter ett tag känna igen sig alltför väl i alla gråa tunnlar och ödelagda stadsområden. Lite variation ges när man passerar ner genom helvetesportarna, men den dystra atmosfären är genomgående från början till slut.



Utöver miljöerna och det faktum att hack 'n slash i grunden består av ett repetitivt spelupplägg är Hellgate: London ganska exakt vad man kunde förvänta sig av det. En adrenalinfylld upplevelse med vissa nya intressanta inslag som upplevs bäst tillsammans med kompisar online. Vill man ha större djup eller väntar sig en revolution inom hack 'n slash-genren riskerar man att bli besviken, men är man på jakt efter ganska rättfram action i en intressant futuristisk dystopisk världsbild fylld med magi och demoner är Hellgate: London perfekt för ändamålet.

Betyg: 7

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.