Internet – en farlig drog?

Att växa upp som ungdom idag är långt ifrån ett smärtfritt liv. Så fort ringklockan tjuter och skoldagen är över kommer vi hem för att koppla upp oss online. Varje dag kopplar miljontals ungdomar runt om i världen upp sig online för att hitta vänner, lägga ut bilder på sig själva, kommentera andras bilder, skriva dagböcker, få reda på vem som är singel och inte singel. På en dag kan du ha fått 20 nya vännerförfrågningar av människor du inte ens känner. Du skaffar dig över 500 vänner på en community när du själva verket knappt känner 80% av dem.

I skolan kan du vara den personen du vill att andra ska uppfatta dig som, på nätet kan du vara den du är i verkligheten. I skolan kan allt vara frid och fröjd, du umgås med dina vänner, du skrattar och har roligt men när du väl kommer hem och passerar dörren till ditt rum som inträdde till din värld då är saker och ting annorlunda. Det är som att leva ett dubbelliv, ett i skolan och ett på internet. Internet tillåter dig att vara den du är, du finner människor du i vanliga fall inte skulle ha funnit. Du kommer i kontakt människor som har samma intressen som dig du själv, människor som har likadana problem som du själv, människor med samma musiksmak, du finner människor som accepterar dig för den du är och inte någon de vill att du ska vara.

Internet är en fruktansvärt stark drog som det inte riktigt finns något botemedel emot. Alla användar sig av Internet, stora som små. För många år sedan då hela konceptet var nytt var det meningen att internet skulle användas som en källa till att finna diverse information på nätet, det kunde vara allt från olika recept på matlagning till fakta om olika länder. Internet var mer tänkt som en källa för vuxna människor. Ett decenium senare styr det ungdomarnas liv idag, och ungdomarna styr internet.

Internet har tagit över dagens ungdomar, ungdomar som är villiga att dela med sig av allt. Ungdomar som är villiga att dela med sig av halvnakna bilder på sig själva till resten av världen, till människor man inte ens känner och till människor som kanske vill dem illa. Är internet ett bra sätt för unga att få förbättrat självförtroende? Denna fråga överlåter jag till er människor som väljer att lägga upp bilder på er själva.

Allt sker online, vem du tycker om, ogillar, hur du mår, vad som pågår i ditt liv och de människor som lider mest är de människor du undanhåller mest som älskar dig mest, nämligen dina föräldrar. Dina föräldrar är de som har uppfostrat dig i alla dessa år, de som har gett dig mat på bordet, tak över huvudet, de som har köpt kläder till dig, de som har tagit hand om dig när du slagit upp ditt ben. De osynliga, de som bara vill dig väl men som du i själva verket inte bryr dig speciellt mycket om. När vi kommer in i puberheten och allt som sker runt omkring i våra liv då brukar vi också bli väldigt duktiga på att ljuga. Vi ljuger ofantligt mycket för våra föräldrar, allt för att de inte ska ha något med våra privatliv att göra. I deras ögon kan du vara en helt normal tonåring men i verkligheten lider du av svår ångest och depression, kanske är du narkoman, alkolist eller har svårt att hantera mat. I deras ögon är du någon de vill att du ska vara men i verkligheten är sanningen annorlunda.



Varför försöker vi dölja så mycket information ifrån våra föräldrar? Tänk om du en dag blir förälder och dina barn beter sig precis som du gör just nu, vad hade du gjort? Vad är det som gör att vi håller undan så mycket information ifrån våra föräldrar? Kanske kan det bero på att vi är rädda att de inte vill förstå? Kanske har de aldrig befunnit sig i samma situation som en själv och därav osäker på om de faktiskt kan bidra med något? Vare sig om vi är rädda eller osäkra så måste man definitivt ge dem en chans. De kanske inte är de bästa föräldrarna som finns, vilka föräldrar är det egentligen? Men varje människa, varje förälder förtjänar en chans för det är precis vad våra föräldrar är tillför, att finnas där för oss i vått och torrt.

Nånting säger mig att vi ungdomar inte bryr oss ett dugg om vad vi låter våra föräldrar veta och inte veta idag. "Pappa ge fan i mitt liv", "Mamma dra åt helvete, du förstår ändå ingenting, lämna mig i fred" Dörren slås igen, du som förälder är maktlös och du som ungdom är förbannad över att dina föräldrar försöker tränga sig in i ditt privatliv. Vad kommer att hända med dina barn när de en dag kommer att växa upp och uppträda precis som du själv?

Den dagen hoppas jag aldrig kommer att komma, och när den väl gör det, då vet jag om att jag är chanslös ... eller?