Intervju: Robinson-Erik Billing

En av de absolut färgstarkaste karaktärerna bland årets Robinsondeltagare heter Erik Billing. Mannen med rosa tuppkam, piercade kroppsdelar och en buskig håransamling mellan brösten har väl kanske inte satt så värst många fjortishjärtan i brand, men har vunnit flertalet anhängare genom sin ärliga och rättframma stil. Dessvärre för både honom själv och hans fans fick han, efter ungefär 20 dygn i ett träsk och nio timmar i en bur, till sist lämna Robinson i förra veckans avsnitt. Jag tog kontakt med Erik, som mer än gärna ville ha ytterligare lite medieexponering.

Christian har klagat en hel del i kvällspressen över att TV4 fått honom att framstå som ”ett jävla monster” genom att bara visa hans negativa uttalanden. Hur tycker du att du själv har framställts i programmet?
- Jag har framställts i programmet ganska exakt som jag är. Jag känner att jag är ytterst lik mig själv i programmet och under de omständigheter vi var under: Hunger, trötthet, värme, tävlingar... Alla dessa saker påverkar en och hur man uppför sig. Lägg sedan till redigeringen och vad som då är kvar är en bild av en som kan ligga en bra bit från hur man dels uppfattar sig själv men också hur man faktiskt är. Sen har vi ju skillnaden mellan vem man är och vem andra ser i en... Christian är precis som alla vi andra: En människa med alla de fel och brister som kommer med att vara just människa.

Tävlingen som gjorde att du fick lämna Robinson var en duell som gick ut på att så länge som möjligt sitta instängd i en liten bur med en träpinne i handen. Du blev i stridens hetta tvungen att tömma blåsan och under en magisk minut fick vi titta, men framförallt lyssna, på när du strilade urin. Brukar du pissa så länge?
- Nej. Vi fick, av hälsoskäl, en liter vatten varannan timme. Det var det ni såg komma ut; jag drack girigt på tom mage. Jarmo insåg att man inte kan somna om man är extremt pissnödig. Jarmo hade rätt!

Erik Billing med en papegoja på huvudet.

På ön frångick du din vegetarism och smaskade i dig lite kyckling. Har det blivit någon vitlökskryddad Stinas sedan du kom tillbaka till Sverige?
- Nej, jag äter vegetariskt. Det finns få saker jag ogillar här i världen, men fanatism och dogmatik är två av dessa saker. Vad jag menar med det är att visst är det bra med principer, men de är inget värda om man inte är beredd att omvärdera dessa beroende på omständigheter. Jag lärde mig om mig själv under inspelningen av Robinson att jag inte bara är beredd att äta kött för att överleva utan även för att inte förlora en tävling!

Vem av dina medtävlande skulle du helst stranda på en öde ö med, och varför?
- Det beror lite på, men troligast Valpen [Erik Rydberg]. Det framstår inte i tv hur rolig och smart den killen är! Fast om det skulle vara en fråga om överlevnad blir det nog Jarmo. Han är en äkta survivor!

I ett klipp på TV4.se, från det att du återvänt till fastlandet efter att ha blivit utslagen, sitter du och glufsar i dig en massa frukt. Bland annat mango, som du säger att du älskar och kallar för ”kvinnosköte på träd”. Det här är ingen direkt fråga utan istället ett knippe beröm för en fantastiskt skön liknelse.
- Haha, mangohysterin! Jag älskar mango och att serveras detta efter ett äventyr som Robinson var ju verkligen... fantastiskt!



En snabbfråga: kokospalm eller Johan Palm?
- Johan Palm. Kokospalm har en mumsig insida fast Johan Palm har ju en mumsig utsida… Haha!

En snabbfråga till: träsk eller fläsk?
- Träsk! Jag var den av oss alla som trivdes allra bäst i träsket. Eller vantrivdes minst kanske jag skulle säga.

Vad var det bästa med att få komma hem till Sverige igen? Förutom att få ”äta mango”, alltså?
- Jag svarar "äta mango"… Haha!

Avslutningsvis så vill både jag och Mika ha ett svar på hur fräscht det liksom är att springa runt med en massa skit i näsan och öronen och läpparna och bröstvårtorna?
- Det är egentligen förfärande oförskämt. Om man bortser från det mest uppenbara - hur osmakligt det är i jämförelse med exempelvis ett klassiskt smycke som till exempel ett pärlhalsband - så finns ju risken att barn inspireras att göra likadant och sedan är bollen i rullning: Unga gör uppror mot vuxna, arbetare organiserar sig mot arbetsköpande kapitalister, kvinnor tar tillbaka makt från män, svarta reser sig mot vita… Det blir fullkomligt kaos. Nej, anarki! Så för den rådande världsordningens skull: Pierca dig INTE!

Vill du höra hur det låter när Billing trummar så kan du klicka här och lyssna på hans band, Trevolt.

Får du inte nog av Erik Billing så har han även en egen blogg, som du kommer till om du klickar här.

Relaterad läsning:
Minns du: Expedition Robinson