Intervju: Snow Patrol

Det som dock var förvånande var att en driftig bandbokare även lyckades boka in dem för några spelningar på Rix FM-festivalen, en festival där band som Alcazar, Måns Zelmerlöw, E.M.D och Agnes uppträder. När jag och Nils träffar gitarristen Nathan och den haltande keyboardisten Tom på Sheraton och berättar vilket konsertsällskap de nu tillhör möts vi av två förvånade och aningen skamsna anleten.

Nu är ju inte steget så långt ifrån Eurovision song contest. Skulle ni kunna tänka er att ställa upp där?
- Nej nej nej!

För rätt pengar?
- Absolut inte! Vi har nog inget att hämta där. Usch.

Att ett band av den här kalibern ska uppträda tillsammans med den svenska popgräddan känns en aning konstigt. Inget ont om Agnes kanske, men det känns lite som att jag skulle bjuda hem Carl-Jan Granvkist på tacos och Pripps Blå. De tillhör inte riktigt samma division.

Trots att gruppen har sålt över 5 miljoner album har de aldrig lyckats bli kvitt stämpeln som ett Coldplay- eller U2-light. Särskilt inte efter det senaste albumet som enligt en enig kritikerkår var lite väl ljummet och ovågat.
- Det är så klart fint att bli jämförda med U2, men jag tycker nog inte att vi låter så värst lika, säger Nathan och låter ganska trött på jämförelsen. Antagligen är det bara av ren lathet som journalisterna hela tiden försöker placera oss i ett fack.

Ni har ju turnerat med U2, hur är Bono att umgås med egentligen?
Nathan: - Han är snäll, ärlig och bra på alla vis. Hela bandet är faktiskt väldigt ödmjuka och säkra på vilka de är.

Men om ni fick välja fritt då, vilken artist skulle ni vilja samarbeta med?
Tom: - Död eller levande?

Det är nog lättare att samarbeta om man är levande.
Tom: Ok, då tycker jag att Dave Gahan i Depeche Mode skulle vara grymt roligt att göra något med.

I början av karriären hette bandet Polar Bear, och deras debutalbum från 1998 heter just Songs for Polarbears. Utan att ändra vare sig bandmedlemmar eller musikalisk inriktning bytte de plötsligt namn till Snow Patrol, och vi undrade självklart vad som är grejen med de här arktiska namnen.
- Det var helt enkelt så att vi inte längre fick heta Polar Bear eftersom det var namnet på ett annat band, skrattar Nathan. Snow Patrol kom helt enkelt av att en kompis hörde fel. Ganska mycket fel i och för sig.



Många av era låtar kretsar kring kärlek, och speciellt er hit Chasing Cars, har ni någonsin använt eller sjungit någon av era egna låtar för att imponera på en dam?
Nathan: Jag har ju haft en flickvän ganska länge men … You Could be Happy skulle väl passa bra.

Hahaha.

Tom: - Jag brukar köra med signaturmelodin till Ghostbusters.

[Här börjar Nils sjunga på melodin.]

Både Nathan och Tom sitter och pimplar öl som två gamla sjömän, och trots att glasen är stora som blomvaser beställer de snart in fler. Vi frågade hur de egentligen förbereder sig inför en konsert, om de kör hela den här rockstjärnegrejen och stapplar ut på scenen med lite ”innanför västen” eller om de går ut nyktra för att spela kvalitativt och få någon sorts kontakt med sina känslor.
- Det är individuellt hur vi förbereder oss, säger Tom och höjer sitt ölglas med ett flin. Jag tror att alla har sin egen favoritmetod. Det är trevligt att ta några öl men man kan ju inte ta för många, då kanske man börjar spela fel.

Ja då kanske du börjar spela Ghostbusters-melodin.
- Exakt!

Innan ert genombrott har Gary (sångaren) sagt att han var tvungen att sälja sin skivsamling för att ha råd med hyran. Nu är ni ju rika, eller åtminstone välbärgade, och i Sverige har vi ett uttryck som heter ”nyrik” som innebär att man gärna slänger en massa pengar på smycken och dyra bilar. Min fråga är alltså vem av er som beter sig mest nyrikt.
Tom: - Vi har faktiskt inte kostat på oss så mycket.

Inte ens en liten Ferrari?
Tom: - Nej. Det är lite pinsamt men det är faktiskt ingen som har körkort i bandet. Man behöver inte det när man bor i storstäderna.
Nathan: Min flickvän tjatar på mig att jag borde ta körkort men vad fan …

Vill ni hålla på med musiken för resten av era liv eller har ni några andra drömmar ni skulle vilja uppfylla?
Tom: Jag vill nog hålla på med musik livet ut. Jag är ju DJ också, så när jag är för gammal för att stiga på ett plan eller köra hårt på scenen kan jag gärna så i en lokal och spela skivor.



Nathan har gjort sig känd, och kanske en aning mobbad, för att vara smått besatt av Star Wars, och därför bestämde vi oss för att kolla hur pass institutionaliserad han verkligen är i denna rymdsåpa.

Vilken film är den här repliken ifrån?
“I will come with you to Alderaan. There is … “
Nathan: A New Hope!
Rätt!

Fortsätt den här repliken då: “ I’ve been waiting for you Obi-Wan. We meet again, at last. The circle is now complete …”
Nathan: “… when I left you I was but the learner, now I am the master.”
Sinnessjukt.

Vi tar en sista fråga: Vilken skola syftar Uncle Owen på när han i episod fyra berättar för Luke att han kan gå på “skolan” nästa år?
Hmmm … är det Star academy? Nej jag kommer inte ihåg. Fan också!

Det är Imperial Academy, men det får man inte veta i någon av filmerna, det står bara i novellen.
Just ja! Aaaah, det där ska jag kunna. Jaja, jag får läsa på.

Eftersom killarna snart ska göra popgräddan sällskap på scenen är vi tvungna att lämna dem i foajén. Innan vi säger hejdå frågar vi dock vad Tom, som nu börjar fyllna till lite, egentligen har gjort med sin haltande fot.
- Era jävla Ikea-soffor …