Intervju: Ståuppkomikern Nicklas Perslow
 |
- Det händer ofta att ens kollegor inte tror på en. Då är det bara att ta fram legget! Säger Nicklas och garvar.
Tycker folk i din omgivning att du är lillgammal som håller på med detta? Ingen dold avundsjuka?
- Haha, lite. Det finns väl någon som har antytt det. Men de flesta tycker bara att det är coolt. Andra säger: ”Stand-up? Va? Vad är det?”
Hur kommer det sig att du började med stand-up så pass ung?
- Jag jobbade på ett barnprogram som gick i SVT, Bobster. Där hade de en tävling med roliga historier, där den bästa skulle läsas upp i programmet. Det var då Thomas Järvheden upptäckte mig och introducerade mig för stand-up. Kort därefter jag gick på en kurs i Malmö som leddes av ståuppkomikern Lena Frisk, du vet, hon som hade den där talkshowen i SVT, Lena 21:30.
Den officiella debuten skedde på klubb Prickprick i Lund, men Nicklas erkänner senare att den ”riktiga” debuten var på mammas 40-års fest med ett ansikte format efter lättsam uppgivenhet.
När du står på scen, har du några återkommande skämt eller ”trademarks”?
- Jag har inte det, oftast skämtar jag om saker från mitt perspektiv. Om jag skulle bli känd för att skämta om typiska grejer i tonåren skulle inte de fungera i längden, eftersom när jag kommer upp i åldern kan jag inte riktigt skämta om det längre!
Förebilder?
- Det är ju många, många. Det finns ju så många olika stilar på stand-up. Magnus Betnér kör sin grej, Özz kör sin. Sen så finns det en kille som heter Aron Flam, som är så jävla rolig. Han står helt stilla på scenen och fångar allas uppmärksamhet. Du måste kolla upp honom!
Özz Nüjen har i en intervju med Sydsvenskan beskrivit Nicklas som ”väldigt duktig och framåt” och hans stil på scenen som ”Lugn, igenkännande, charmig och väldigt tajt material”. Men allt detta märks inte när jag sitter mittemot honom. Det enda som märks är lugnet och charmen, men man hade aldrig anat att man hade en lovande ståuppkomiker i sin närvaro. Han ger intrycket att vara en helt vanlig grabb från Malmö - ödmjuk och vänlig med ett sinne för humor.
Är ståuppkomiken någonting du vill hålla på med i framtiden, så pass mycket att du kommer att kunna försörja dig på den?
- Jag vill ju det, helst. Men det är lite som att bli ett fotbollsproffs. Jag tjänar ju lite pengar nu, men långt ifrån tillräckligt.
Du började med stand-up när du var tretton. Har du några tips om man är 16-17 år och vill prova på detta?
- Våga. Jag var ju pissnervös första gången, kunde knappt stå upp! Det är bara att ta det där jävla steget. Sen kolla och observera stand-up. När kommer skämtet? Var det roliga i slutet?
Nicklas forsätter med att beskriva allt retoriska bakom stand-up: Tonlägen och kroppsspråk är otroligt viktigt om man vill lyckas.
Det är kanske en klyschig fråga, men hur mycket har stand-up förändrat ditt liv?
- Det har förändrat det mesta, jag har gått från att ha G i muntliga redovisningar till MVG. Mitt självförtroende har definitivt ökat.
Skulle du kunna tänka dig att vara med i ett tv-program och isåfall vilket?
- Det är ju bra publicitet, så varför inte? Jag skulle vilja prova på Comedy Fight Club, sådana typer av program. Parlamentet hade väl gått, men det är så mycket jobb med allt manus och jag är rätt så lat, haha! Jag har ju några kompisar som gör Parlamentet, det är helt sjukt vad mycket de får skriva.
Du hade ett roligt uttryck som du sa, ”bomba”. Vad betyder det?
- Bomba är ett uttryck inom stand-up när man kör och allting är helt dött. Folk sitter och suckar, tar fram mobilen och tänker ”Vafan, när kommer nästa komiker upp på scen?”
Har det någonsin hänt dig?
- Nej, det är ju det som är det jobbiga! Jag är så jävla nervös att det ska hända mig. Det närmsta jag har kommit är när jag körde stand-up på Friskis och Svettis. Och när man gör stand-up blir man lätt torr i halsen, så jag fyllde ett glas med bål innan jag skulle upp på scen. Jag tänkte ”vafan, det är ju Friskis o Svettis”. Men när jag väl tog en klunk märkte jag att den var fylld med starksprit, vilket var ganska illa. Sen, när jag skulle köra mitt andra set, fick jag migrän. Jag tänkte innan jag klev upp: ”Vafan ska jag snacka om nu?”
Det har ju dykt upp många så kallade roast-program, där de flesta skämten nästan klassas som förolämpningar. Vart tycker du att gränsen går när det kommer till humor?
- Det finns ingen gräns överhuvudtaget. Någon klok människa sa att om man inte kan skämta om allt så kan man inte prata allvar om allt heller. Man väljer ju att vara med i ett roast-program, de som kommer dit får ta att skit.
Slutligen: Är du den nya Björn Gustafsson?
- Den nya wannaben kan man väl säga!
