Jag älskar gamla europeiska kvinnor och det de gör i Gambia
Tills Filip & Fredrik i början av millenniet stövlade in i rutan och bringade den kvalitet tv-mediet alltid hade saknat. Det ska dock sägas att duon inte gjorde någon omedelbar succé, snarare tvärtom. Fredrik började som darrig travreporter på TV4, utan sin parhäst Filip (no pun intended), och som han säger själv var det ett rent misstag att anställa honom. Filip & Fredriks första framträdande tillsammans var i det Christer Ulfbåge-ledda programmet Hello Sydney. Deras up...
Tills Filip & Fredrik i början av millenniet stövlade in i rutan och bringade den kvalitet tv-mediet alltid hade saknat.
Det ska dock sägas att duon inte gjorde någon omedelbar succé, snarare tvärtom. Fredrik började som darrig travreporter på TV4, utan sin parhäst Filip (no pun intended), och som han säger själv var det ett rent misstag att anställa honom.
Filip & Fredriks första framträdande tillsammans var i det Christer Ulfbåge-ledda programmet Hello Sydney. Deras uppdrag var att rapportera vad folk på internet hade att säga om OS 2000, men istället för att bringa humor till publiken lyckades de bli hatade av samtliga sportpappor hemma i fiskbensparkettsvillorna och till och med Expressens tv-krönikör skrev att han ville ha ”två patroner och ett gevär så är problemet ur världen” .
Efter detta obejublade framträdande klev de över till TV4 och spelade in en säsong av ”Ursäkta Röran (vi bygger om)” där de bland annat gjorde det kultförklarade SM i Nazireferens med Emma Andersson. Programmet blev dock så hårt klippt att det bara sändes i fyra avsnitt, varav ett endast blev 15 minuter långt.
Foten. Igen.
Men sedan ordnade det upp sig - minst sagt. Efter High Chaparall har de skapat historia i varje projekt de har gett sig in på. Och nej, den där sista meningen överdrev jag inte. De har skrivit de roligaste böcker jag läst, de mest nyskapande reportagen jag sett och de skönaste galorna jag upplevt. Ett bra exempel är deras reseprogram Grattis Världen som kan beskrivas som När & Fjärran i Gonzotappning som möter ett intelligent Jackass. Medan Hans Fahlén åker skidor i Alperna har Filip & Fredrik insomniarace på Grönland, och medan Linda Isacsson beundrar klipporna i Dover dricker Filip eter i Estland (och försöker sedan cribba deras vandrarhem). Jag är helt övertygad om att de om tjugo år kommer att nämnas i samma mening som Hasse & Tage.
Men nu klickade du ju förmodligen inte in dig här för att läsa ett homoerotiskt hyllningstal, utan för att läsa telefonintervjun med Fredrik Wikingsson.
Så här lät det:
Fredrik Wikingsson! Erik den store! Om det nu har funnits någon sådan, annars ger jag dig det suffixet.
Tack tack! Först en liten lägesrapport, var befinner du dig just nu, och vad gör du? Jag sitter just nu bredvid min vapendragare och siames Filip i hans Golf GTI, fem minuter från Max i Erikslund, ser jag här.
Jaha. Filip är ju en stor parfymsamlare, passa på att fråga vilken som är hans favoritparfym. Det är ”Van Gils.”
Du har klivit fram som en av Sveriges mest kända hypokondriker. Vilken sjukdom har du just nu? Tinnitus. Det kanske inte är livsfarligt men det känns inte helt soft. Jag lyssnar på så jävla hög volym när jag promenerar på morgnarna och det kommer nog att straffa sig.
Vad är det allvarligaste du har ”haft”? Den gamla goda hjärntumören. Det finns inte en hypokondriker som inte har haft en inbillad hjärntumör. Det är hypokondrikernas Rolls Royce.
Vi vet att du, eller ni, tycker att USA är världens bästa land. Vilket är världens näst bästa? Filip svarar Indien.
Indien? Ja han gillar Indien som fan, och jag skulle säga … Aus … Ryssland.
Också oväntat. Jag har varit i Moskva en gång och ja … det är enormt stora historiska vingslag där.
Om du var tvungen att välja, vem av 100-Höjdare-karaktärerna skulle du byta liv med? Då skulle jag nog välja den där amerikanska generalen som samlade militärfordon.
Som du sköt sönder fönstret för ... Precis, oerhört genant, men han verkar i alla fall vara en ganska soft gammal gubbe. Han ordnade båtturer på somrarna och verkade leva ett väldigt behagligt liv.
En ganska platt fråga, men det kan säga nånting om folk: Vad har du för ringsignal nu? Jag har faktiskt IPhones förstaval och har inte ändrat ännu.
Iphone, är det nåt att köpa? Nej det tycker jag inte.
Ren skit alltså? Nja, men jag har den bara för att lyssna på musik på mina långa promenader. När man ringer pausar musiken och när man lägger på så sätter musiken igång. Det kanske är så på andra telefoner också men jag har inte lärt mig det än.
Vem av dig och Filip beter sig mest nyrikt? Det hade varit platt och tråkigt att svara att ingen beter sig nyrikt, men med tanke på börsraset beter ingen av oss nyrikt just nu. Jag köpte en Martin-gitarr, som är en av de finaste gitarrmärkena, på Gotland i somras. Det är väl någonting i närheten av nyrikt, men jag brinner ju för den lilla jäveln. Nu beter vi oss snarare nybörsras-igt.
Är det någon gång du skäms för Filip? Ja vi var nyligen och föreläste för några studenter i Örebro och då uttryckte han sig raljant kring det företag som sponsrade eventet men det är … ÅH JÄVLAR! Nu har Filip skitit här i bilen. Det är så fruktansvärt illa så jag måste veva ner rutan. Och nu skäms jag för honom, när han omdömeslöst släpper gas.
Jag trodde han luktade gott. Det är bilden jag har fått av honom. Nej, inte just nu.
När skäms han för dig? Det är nog när jag pratar högt på ställen där det är tyst, och jag inte tänker mig för.
Vad hade du för affischer på väggen när du var liten? Jag hade en affisch på tv-karaktären Alf som det stod ”No Problemo” på. Det är ett bra motto.
Om du får själv välja ut ditt favoritklipp med er själva. Vilket är ert stoltaste ögonblick? Det är aldrig vår förtjänst eftersom det inte är vi som klipper, men det var nog när vi satt med Golge - Sveriges kåtaste 77-åring. Det var inte alls meningen med den vinkeln från början, men det är det som är det underbara med vårt jobb; man förväntar sig en grej och sedan händer en annan. Det är någon slags påminnelse om hur kul det här jobbet är.
Jag tyckte det var väldigt kul när ni stod och väntade på regeringskansliet när ni skulle intervjua Göran Persson. Några år tidigare hade ni blivit utslängda därifrån för att ni anordnade en fiskdamm. Tänkte ni på det medan ni stod där? Oja! Vi har även varit där och väntat på Fredrik Reinfeldt, så vi har varit i massa olika sammanhang på det där jävla kansliet, det har blivit något slags andra hem för oss så det är väl inte omöjligt att även Filip ger sig in i politiken.
Jasså? Ja du har ju inte varit så intresserad av politik förr, åtminstone inte svensk politik, men nu ska ni göra en pro-Obama uppesittarkväll den 4 november. Ja det är för oss ganska självklart eftersom det är det mest angelägna valet i hela världen sen 1960 när John F Kennedy valdes, trots att få av oss var med då. Politik får i USA ett visst mått av idrottsevenemang och det blir en tungviktsmatch. Det där har vi inte i Sverige, det är så mycket mer showmanship där borta. Vi tilltalas av hela det här paketet och vill sugas med i kampanjen.
Ni skulle ha spånmöte kring er nya bok i juni, har ni börjat på den? Ge mig ett scoop nu. Oja! Vi åker just nu förbi där en av männen som är med i boken bor, men det är dumt att berätta om en handling innan man har gett sig in i något ordentligt. Vi har dock ambitioner att göra den roligaste svenska boken som skrivits.
Blir det i stil med en lista som 100 höjdare? Nej det blir en enda berättelse som är based on a true story. Med lånad stilistik från romanen.
Ni har även funderat över en långfilm. Blir det något av den? Vi får se. Den är just nu lagd i malpåse.
Du är ganska ... noga ... med maten, är det något mer vanligt du inte skulle stoppa i munnen förutom skaldjur? Svamp äter jag inte. Och inga former av asiatiska kryddor.
Har du tänkt på att samma person som inte ville äta ägg, koriander, kaviar och rödkål hemma hos den där 1700-talskvinnan (även kallad Mjölludret) bara ett halvår senare åt en bit av sig själv? Det var faktiskt ett halvår tidigare, och ja, det är så klart en våldsam paradox. Jag vet åtminstone vad som är i min röv, men jag vet inte vad det är som krälar runt på botten av ett jävla hav. Det är vidrigt.
Jag vill avsluta med en backfire: "Old European women who travel to Gambia to fuck male prostitutes - bra eller anus?" Bra. Jag skulle sträcka mig till mycket bra. Allt som gör livet bättre för old european women är bra. Även kortsiktiga lösningar.
Du får chans att sätta en rubrik till den här artikeln. Vad ska den heta? Ja vad skulle det kunna vara …
Något med de här gamla kvinnorna kanske? Ja, skriv ”Jag älskar gamla europeiska kvinnor och det de gör i Gambia.” Det är en lång rubrik, men det är bra med långa rubriker ibland.
Varför inte avsluta med några av deras finest moments?