Jag är inte Adolf Hitler

Judarna svek honom. Tyskland föll och därför skulle de straffas. Miljontals judar dog till följd av Adolf Hitlers ideologi. För vilket han straffades, naturligtvis. Men ändå och trots det faktum att han är död, slutar han aldrig att inspirera människor. Till stor del på grund av rädsla.Till stor del på grund av okunskap.Till stor del på grund av dem som fortfarande tror de är hatade. Somalier, kineser, vietnameser, turkar, bosnier. Eller ja, alla egentligen. Alla som en gång hör...

Judarna svek honom. Tyskland föll och därför skulle de straffas. Miljontals judar dog till följd av Adolf Hitlers ideologi. För vilket han straffades, naturligtvis. Men ändå och trots det faktum att han är död, slutar han aldrig att inspirera människor.

Till stor del på grund av rädsla.
Till stor del på grund av okunskap.
Till stor del på grund av dem som fortfarande tror de är hatade.

Somalier, kineser, vietnameser, turkar, bosnier. Eller ja, alla egentligen. Alla som en gång hört talas om att ens ”ras” (jag vet, det låter vulgärt) utsatts för diskriminering av någon form.

Ni, så fort ni kommer i en situation där ni inte riktigt får som ni vill, där relevanta lagar, regler, oskrivna bestämmelser sätter käppar i hjulet för er vilja, så hänvisar ni till historien eller er hudfärg.

”Vafan, det är bara för att jag är svart, eller hur?!”

Kanske bara för att personen ifråga inte fick den läsk han bad om på McDonalds.
Ord som visserligen får den tilltalade dåligt samvete, men som också på ett sätt för nytt syre till rasismen. Man kan säga att dessa personer långsamt tar död på sig själva.

Jag har några exempel på det här. Här är ett av flera:

Jag går på en skola som ligger mitt inne i staden. En mycket liten skola utan matsal. Och för att vi ska få mat i oss krävs det att vi får så kallade matkuponger av våra mentorer. I det här fallet till Åhlens, beläget lite drygt hundra meter från skolan. Om man är organiserad och någorlunda ordningsam håller man reda på dessa, lägger dem i fickan och kommer ihåg det. Men inte om man är som jag och Hamse i min klass. För att förstå poängen här måste jag säga att han är från Afrika, och att han är svart. I alla fall, vi är alltså rätt slarviga med det där.
Så för att inte gå på fastande magar dagen i ända beslöt vi oss för att helt enkelt smita förbi kontrollen. Men det gick ju inte, förstås. Den stränga damen i kassan kom på oss och började genast skälla. Med all rätt då det förmodligen kostar dem en hel del när folk plankar på det viset. Men Hamse visste. Efter trettio sekunder: -Vafan, det bara för att jag är svart, eller hur?!

Det räddade oss. Damen blev tyst. Fick dåligt samvete. Släppte förbi oss.
Trots det kunde jag inte låta bli att bli lite förbannad. Fan, Hamse, sluta tycka synd om dig själv, tänkte för mig själv när jag gick där med min bricka i jakt på ett ledigt bord. Och det säger jag än idag. Till alla er som på något sätt kan kännas vid Hamses beteende.

Sluta tyck synd om er själva. Sluta tracka ned på er själva. Hur mycket ni än anser er själva stå från rasism och förtyck, tjänar det ingenting till att bara göra det värre, påminna om det hela, bara för att ge någon dåligt samvete och få denne tyst.

Jag är inte Adolf Hitler. Städerskan som vägrar släppa in er i klassrummet för att få arbetsro är inte Eva Braun. Sluta tänk så. Sluta använda er hudfärg, hårfärg eller historia som ett vapen mot andra. Världen kan bli så mycket bättre.

[bold]Alexander Grundberg[/bold]