Jak II: Renegade

Jak & Daxter: the Precursor Legacy var fantastiskt på många sätt. Dess estetiska skönhet, dess sagolika miljöer och dess humoristiska karaktärer gör det till ett av de bästa spelen jag någonsin spelat. Mina förväntningar på radarparets efterlängtade återkomst var naturligtvis skyhöga. Frågan är bara om Jak II: Renegade verkligen lever upp till dem.

Jak II inleds med en filmsekvens som tar sin början där det förra spelet slutade. En misslyckad uppfinning resulterar i att Jak och hans hårige följeslagare Daxter, tillsammans med Kiera och hennes vise far Samos, landar i en mörk framtidsstad vid namn Haven City. Staden styrs av den onde Baron Praxis, som håller Jak fängslad i två år och utsätter honom för diverse experiment med dark eco - ämnet som förvandlade Daxter till en hårig gnagare. Till slut lyckas den vanligtvis hopplöse Daxter rädda honom, och därmed är äventyret igång.

Spelet utspelar sig till största del i Haven City. Staden är stor, grå och allmänt dyster. Dock väldigt levande på samma gång. På gator och torg strövar stadens många medborgare omkring, tjocka och smala, långa och korta. Det enda de har gemensamt rent utseendemässigt är deras enorma alvöron. Inte bara civilt folk vistas utomhus, staden patrulleras ständigt av Krimzonguards, hårdhänta och ruskigt farliga vakter utsända av baronen själv. Ett simpelt knapptryck vid fel tillfälle kan ge en vakt en smäll på käften, vilket kan räcka för att Jak ska få gå en hård död tillmötes. Vålla en vakt skada och du har genast hela vaktpatrullen hack i hälarna.

Bara några meter ovanför stadens markyta påträffas svävande fordon av alla former och färger, och Jak är givetvis kapabel till att hoppa upp och stjäla ett för att sedan leka kung över gatorna. Visst, kul och så. I fem minuter, om ens så pass länge. Dessa fordon leder till mängder av långa transportsträckor som man helst bara slipper. Ibland undrar man om det verkligen är Jak som befinner sig på skärmen, och inte Tommy Vercetti eller någon annan erfaren förbrytare. Att på ett fullkomligt hänsynslöst sätt slänga ut en förare ur sitt eget fordon känns inte rätt. Den Jak jag känner existerar inte i det här spelet. Han har förvandlats till ett odjur med mördarinstinkt och en hjärna full av renodlat hat och vrede.

Jak II är, precis som föregångaren, allt utom linjärt. Man rör sig fritt i staden och kan hitta på precis vad man känner för. Uppdrag får man genom att söka upp olika personer i staden som behöver hjälp med diverse saker. De är varierande och med olika svårighetsgrad. De kan gå ut på att transportera personer från och till platser, spela ett minispel eller panga ner ett par dussin elaka fiender. Jak och gnagaren ställer upp i vått och torrt, allt för att hämnas på Praxis. Uppdragen utförs vanligtvis i småbanor utanför stadens murar. Och snygga är dem, minst sagt. Att bara gå, springa eller rent av sväva omkring i den förtrollande skogens djup är underbart. Det är spelets enastående grafik som gör detta möjligt, precis som i föregångaren. Stadens bebyggelse är kanske inte precis lika vacker, men detaljrikedomen är minst lika hög som i resten av spelets omgivningar. Karaktärerna är relativt simpelt men mycket gediget designade. Grafiken ger, utan någon som helst tvekan, ett rejält plus i kanten.

Numera har Jak tillgång till ett gäng skjutvapen, som han mottar med ett stort leende på läpparna. De klassiska hopp- och snurrattackerna duger tydligen inte åt dagens hjältar. Detta bidrar till ytterligare GTA-känsla i det hela, vilket inte uppskattas av alla. Spelserien har gått från ett mysigt och barnvänligt plattformsspel till ett stundtals stenhårt actionlir. Dessutom kan man samla ihop en särskild mängd dark eco för att förvandla Jak till en ond version av sig själv, som krossar allt motstånd under en kort stund. En mycket effektiv attack när Jak är omringad av många fiender, men vapnen ändå ett bättre alternativ i de flesta lägen.
Många har klagat på att kontrollen oftast är lite vimsig i sådana situationer, men det är ingenting som jag har lagt märke till. Den fungerar galant och är jag upplever den som felfri. Ljudet finns det inte heller så mycket att säga om. Det är varken bra eller dåligt, både när det gäller musiken och rösterna.

Jag har klagat en hel del på Jak II nu. Att det har förvandlats till något av en GTA-kopia är det som stör mig allra mest. Det innehåller för mycket actionmoment, helt enkelt. Misstolka mig inte, Jak II är inte ett dåligt spel. Snarare tvärtom. Faktum är att det är ett väldigt bra spel. Strålande grafik, humor av hög klass och enorm frihet gör detta till ett toppspel. Inte lika bedårande som sin föregångare, men ändå en bra bit på vägen.

Simon Lönnberg