Japan del 1

Hur blir man egentligen intresserad av ett land? För mig började det redan i barndomen. Då var jag inte medveten om det och hade ingen aning om att det jag gjorde då skulle forma mig som vuxen. Det var nämligen som ett litet barn jag satt framför tvn och såg igenom band efter band med bland annat Starzinger, Candy Candy, Rai – grottpojken, Sandybell och Silverfang. Candy Candy fick mina föräldrar låna så ofta på videoteket att de till slut spelade över dem på band så att jag och min syster kunde titta på det så ofta vi ville (plus att det blev mycket billigare för mina stackars föräldrar).

Men det var vid ett tillfälle som vi slutade titta på tecknat. Eller rättare sagt, jag har aldrig slutat titta på tecknat men det kom ett tillfälle då vi inte längre tittade på just dessa serier utan istället nöjde oss med Disneyfilmerna och det som visades på tv. Däremot blev jag åter igen påmind om detta då Tv4 1997 repriserade Sailor Moon. De hade två år tidigare visat några avsnitt av serien och trots att det bara gått två år kom jag inte direkt ihåg Sailor Moon, men hade ändå ett svagt minne av att jag sett på det förut. Så jag började titta på serien och hade snart fastnat helt. Jag spelade in avsnitten, blev medlem i en Sailor Moon-mailgrupp och började smått köpa Sailor Moon-saker såsom kortlekar och mangaböcker. Men framför allt, jag tog reda på att Sailor Moon var en anime från Japan, och att alla de ovan nämnda serierna också var anime och därav var ihopkopplade med varandra.

Efter detta började jag titta på den anime jag kunde se på tv (fast det var nästan bara Sailor Moon och Pokémon så det är inte mycket att hurra över), köpa mangaböcker och dvd:er. Jag premunerade även på både Manga Mania och Shonen Jump.

Från detta har jag alltså fått intresset för Japan. Tänk att de tecknade serierna jag såg på som liten nu har fått mig att lägga ner en massa pengar på att köpa manga och anime, intresset har växt så pass att jag vill åka till Japan på långsemester och så pass att jag börjat studera japanska heltid på högskolenivå. Candy Candy är alltså ansvarig för att jag nu trycker näsan i en massa böcker, skriver uppgifter om japansk kultur och pluggar grammatik, kanji, katakana och glosor hela dagarna. För hade det inte varit för dessa barndomsserier och Sailor Moon så hade jag nog aldrig hoppat på anime- och mangatåget som alla andra gjorde i början på 2000-talet. Nej, jag hade nog istället hållt mig till mitt intresse för Malta.

Och jag kan säga att jag är så hemskt glad över att mina föräldrar hyrde hem alla dessa filmer åt mig och min syster när vi var små, annars hade jag varit ännu en medelsvensson som läst tyska eller franska istället.