Julkalendern 2003

Den första december varje år träder julkalendern in i bilden. Lucka för lucka, dag för dag, räknar kalendern ner till den når sin absoluta klimax, julafton. Det finns numera en uppsjö av olika julkalendrar. En del innehåller choklad, andra eventuella lottovinster. En del sänds på teve och andra på radio. Idag finns kalendrar för alla smaker, åldrar och intressen.

På senare tid har Kanal 5 sänt en märklig julkalender, ”Tomtar på loftet”, med norska tomtenissar som på bästa dokusåpavis slåss om en miljon. Utklädda till tomtar kämpar de i två lag om mandlar, julgröt, pepparkakor och nötter. Varje dag blir, som Kanal 5 uttrycker det, en ”norsk torsk”. Det är svårt att missa parodin på dokusåporna som görs, men det sorgliga är att den inte är speciellt överdriven. Tvärtom, den ligger inte långt från dokusåpornas bisarra verklighet. Faktum är att människor som blir filmade 24/7 praktiskt taget är lika galna som skådespelare som får betalt för att agera som knäppgökar. Det verkar ligga i den mänskliga naturen att börja konspirera, intrigera och tappa förståndet, så fort hon placeras i en grupp av okända människor under övervakning av kameror. Dokusåpakändisar må vara människor, men de beter sig inte som människor för den sakens skull.

Nu över till något mer barnvänligt, SVT: s julkalender. Eller barnvänligt och barnvänligt, åsikterna går i år isär. Årets upplaga av julkalendern, ”Håkan Bråkan” handlar om Håkan, en liten kille med många bus för sig. Häromdagen blev dock Håkan lite väl busig enligt de anmälningar som strömmade in till Granskningsnämnden för radio och teve. Tydligen hade Håkan klämt sin fröken på brösten och det uppskattades föga av tittarna. Många ilskna kommentarer fälldes om årets julkalender, och många menade att den var sexistisk och behandlade förlegade stereotyper. Dessutom fick flickorna inget utrymme i kalandern. Men hallå, då undrar jag, sexistisk? Kom igen, skulle en sjuårig liten pojke vara sexistisk? Och ska vi ta en diskussion om stereotyper och snacket om att årets julkalender dryper av pojkrumsandan? Låt oss då också tala om de tusentals filmer, serier där flickorna drömmer om att vara prinsessor och kysser grodor i förhoppning om att de en dag blir prinsar. Jag tror starkt på män och kvinnors lika rätt i samhället, men om vi pratar om jämlikhet och könsroller, låt oss då belysa problemet från båda håll.

Nej, tacka vet jag den gamla hederliga chokladkalandern, den är min personliga favorit. Inte nog med att choklad är rysligt gott, dessutom är det tillåtet att vara onyttig varje dag i tjugofyra dagar! Det kan knappast bli bättre. Och när chokladen i kalendern väl är slut så tar ju julafton vid och därmed ges tillgång till allt julgodis.

Julkalender, oavsett typen, står ändå till slut för spänning och längtan. Även om det är den sista luckan som man allra helst vill öppna, är vägen dit också värd mycket. Jag måste dock erkänna att tålamodig inte är något som jag titulera mig själv. Jag klarar av att hålla mig den första veckan, men när jag blir riktigt chokladsugen flyger luckorna upp på momangen. Efteråt, när chokladkalendern är länsad och tömd, skäms så mycket att jag försiktigt stänger alla luckor så att det ser ut som om de är oöppnade. Så lägger jag tillbaka kalendern, låtsas om ingenting och hoppas att tomten ger mig julklappar trots att jag varit olydig.