Julmusik

Julmusik är en synnerligen märklig musikgenre. Vi lyssnar bara på den en gång om året (av naturliga skäl) och då blir vi som tokiga. Men det är utan tvekan något speciellt med julmusiken, något som rör både gamla och unga. Julmusiken är för mig en viktig del av julen som den borde vara, precis som snö, änglar, tomtar och granar. Den påminner om gamla tider och goda tider, om vänskap och familj. Jag minns spänningen när jag hör årets första julsång, hur jag förundras över att det redan är jul igen. Den första julsången är startskottet för julfirandet och signalerar att det är dags att ta fram girlanger, julstjärnor och röda ljus.

För mig är julmusiken helig och utan den skulle julfirandet inte vara komplett. Även om julmusiken ligger mig varmt om hjärtat gör inget mig mer irriterad än när jag får höra den när det inte är jul. Att till exempel spela ”O helga natt” mitt i sommaren (vem som nu skulle göra det) är helt ur sitt sammanhang. För det är ju ändå sammanhanget som har betydelse. Julmusikens rätta sammanhang är kring jul och utan det försvinner inte bara jul i julmusik. Också musiken försvinner.

Min attityd till julmusik har som mycket annat förändrats under åren. När jag var liten var det bästa jag visste att sitta i min mammas knä på julafton och äta mandlar och lyssna på julmusik i väntan på tomten. Musiken fanns alltid där och hindrade väntan från att bli för besvärlig, den gjorde mig upprymd och trygg. Mamma och jag ylade med i sångerna tillsammans, den ena värre än den andra (förmodligen sjöng jag värst redan då). Men när jag blev äldre förlorade jag mycket av julkänslan och därmed också julmusiken. Jag tyckte att mamma mest var fånig som gick och nynnade på ”Stilla natt” hela december och halva januari. På senare år har jag dock återupptäckt alla dessa hemska, fåniga och fantastiska julsånger. Nu skulle inte julen vara densamma för mig utan mamma och jag sjungandes med i alla de gamla julklassikerna.

När det närmar sig jul börjar julmusiken strömma ut ur högtalarna på alla fik, i affärerna och egentligen vart man än vänder sig. Julskivorna går på repeat tills man nästan storknar. Diverse samlingsplattor ges ut och alla lovar de den bästa samlingen av gamla och nya julklassiker. Själv håller jag fast vid mitt gamla kassettband med favoritmelodierna från barndomen. Genom åren har dock nya inspelningar lagts till och numera samsas ”Bjällerklang” och ”Frosty the snowman”, med nya favoriter i skönsjungande Eva Cassidy och Norah Jones.

Julmusik för mig behöver inte handla om tomtar, snö eller slädar, den behöver inte ens handla om jul. Julmusik för mig är den musik som får mig att se hur snöflingorna lägger sig som ett vitt täcke på naken mark, att uppskatta den tid som spenderas med de närmaste under högtiden och att längta efter en ny jul varje år. Julen handlar om stämning och om lycka, om längtan och om upprymdhet. Den musik som ger dessa känslor, vare sig det är rock, pop eller dansbandsmusik, är i mina ögon julmusik.