Kents nya Ingenting – ingenting att hurra för

Det behöver absolut inte vara något dåligt att ett band förändras, ofta bidrar ett nytt sound till spännande variationer och nya synvinklar. Men när jag fick höra den här låten så skäms jag nästan å mitt älsklingsbands vägnar. Introt är fyllt av ljud som inte hör Kent till. Har de valt att kompensera förlusten av Harri med fruktansvärda
syntljud? Om jag inte visste att det här var Kent så skulle jag aldrig ha reagerat om låten spelades på radion. Visst har bandet förändrats med tiden men nu blir jag nästan rädd. Var finns likheterna mellan det älskade Kent som spelade in Hagnesta Hill och det Kent som är på väg att släppa en fruktansvärt studioproducerad singel fylld med alldeles för lättillgänglig och billig musik?

Kents texter har, för många, alltid varit ett mysterium. Vissa har älskat dem, andra har avskytt dem och aldrig förstått dem. Jag vill bara säga att Ingentings text är ingenting jag kommer förälskas i, antagligen aldrig förstå eller kunna anpassa till mina egna känslor. Allt känns så plastigt och fejkat och jag undrar: var är sanningen som genomsyrade hela Isola? Var är innerligheten i Jocke Bergs röst som fullkomligt tar över hela Verkligen?

Nej tack, om hela albumet låter som den här singeln så tror jag att jag min kärlek till Kent slutar vid Du & jag Döden. Jag orkar inte ens skriva en lång sågning av låten, jag är bara så besviken. När ni hör Ingeting för första gången så tror jag att många av er kommer hålla med mig, tyvärr. Men jag sätter fortfarande mitt hopp till stjärnorna om att singeln inte alls representerar det stundande albumet. Om det nu skulle visa sig att det nya soundet är som Ingenting, så blir jag verkligen en besviken kentflicka.