Könsroller.
Idag när jag städade toaletten i lägenheten jag delar med min pojkvän, slog det mig att jag trivs väldigt bra i min roll som kvinna. Jag tycker om att städa, laga mat och tvätta, jag finner ett lugn i det som jag inte kan få på annat sätt än att just göra husliga kvinnosysslor. Det känns på ett sätt bra men på ett annat sätt känns det väldigt fel och skämmigt. Det är som om det är fel att trivas med den klassiska könsrollen och jag kommer på mig själv med att ljuga för ...
Idag när jag städade toaletten i lägenheten jag delar med min pojkvän, slog det mig att jag trivs väldigt bra i min roll som kvinna. Jag tycker om att städa, laga mat och tvätta, jag finner ett lugn i det som jag inte kan få på annat sätt än att just göra husliga kvinnosysslor. Det känns på ett sätt bra men på ett annat sätt känns det väldigt fel och skämmigt. Det är som om det är fel att trivas med den klassiska könsrollen och jag kommer på mig själv med att ljuga för mina föräldrar om vem som tvättade igår eller vem som lagade maten idag. Jag vill få min pojkvän att framstå som en kille som gillar att laga mat och tvätta kläder och vara lite sådär charmigt feminin. Jag är rädd att mina föräldrar ska tro att jag slavar i hemmet medan min pojkvän är en uppassad översittare som aldrig rör ett finger.
Flera gånger har jag varit med om att unga tjejer blivit upprörda, rentav arga för att jag berättat att det nästan alltid är jag som tvättar. En gång blev en kille upprörd för att jag rensat handfatsavloppet, han tyckte det var dåligt av min pojkvän att låta tjejen göra "mansgöra". Alltså; tjejer tycker inte att tjejer ska göra "kvinnogöra" och killar tycker inte att tjejer ska göra "mansgöra"?
Jag har en gång hört en kvinna säga att hon var emot ett jämlikt samhälle. Hon förklarade detta med att hon i ett jämlikt samhälle skulle vara tvungen att göra allt själv som männen brukar hjälpa henne med, t.ex. byta däck på bilen m.m. Dessutom tyckte hon att det var fånigt med feminina män.
Först antog jag att tanten skämtade; man är ju inte direkt van vid att höra folk tala illa om jämlikhet. Fast det var ju egentligen inte det hon gjorde. Vad hon gjorde var att hon blandade ihop jämlikhet med de stereotypiska könsrollerna. Vad hon egentligen ville säga var att hon trivs i sin kvinnoroll. Säkert tycker hon att hon ska ha lika hög lön som sina manliga kollegor och att kvinnor i allmänhet ska ha lika hög lön som män.
Min svärmor har också sin åsikt om saken. Hon brukar berömma mig, och min pojkvän, för att jag är så huslig och hjälper honom tvätta och städa. Även då skäms jag och känner mig dum. Jag vet inte alls varför för det är ju inget fel i sig att trivas i sin roll.
Anledningen till denna text är att jag har bestämt mig för att sluta bry mig om att andra stör sig på att jag är på ett visst sätt. Eftersom jag trivs med att vara så ser jag inget fel i det. För övrigt är det en bra och praktisk arbetsfördelning att t.ex. kvinnan städar och tvättar och lagar mat m.m. (jag är arbetslös) och mannen jobbar om dagarna och tjänar pengar och sedan pysslar med de tekniska grejerna som datorn och bilen, när man nu skaffat sen sådan.
Sedan finns det annat än det rent praktiska i könsrollerna som jag tycker är mindre bra men det tar jag en annan gång.
Nu ska jag gå och diska =)
