Konsertrecension: Britney Spears

Och egentligen är det allt hon gör. Hon visar upp sig. Vid varje skymt av hennes bruna plasthår skriker fansen rakt ut som galningar. Det första som slog mig när jag granskade den spektakulära scenografin är att inga storbildsskärmar för live-feed fanns uppsatta någonstans. Inga närbilder på Brittan alltså, undra sa flundra om det är för att det blir lättare att se att hon mimar om man slår upp det på en 25 meter bred TV? Hon öppnar starkt med låten Circus, paradnumret från senaste plattan med samma namn. Därefter känns det tyvärr som det dalar utför hela vägen till slutet.

Eftersom Britney själv numera knappt kan titulera sig dansare så tar hon en stor risk när hon släpper in 50 proffsdansare, akrobater, eldslukare – ja, i princip är det bara elefanterna som saknas, på scenen. Hon försvinner i röran och ibland tappar jag helt bort henne bland burarna, gungorna och allt annat som sänks ner, hissas upp eller bärs in i manegen. Som tur är hittar jag henne snabbt igen, det är bara kolla efter den som hamnar efter i koreografin och inte fullföljer rörelserna ordentligt. Problemet är inte att stegen är dåligt inövade. Nejdå, de sitter där de ska, men tvåbarnsmamman saknar den gnista och energi som krävs för att inte drunkna i en så pass massiv show.



En rund scen är som gjuten i Globen, för det gör att publiken känns nära och ger konserten alla möjligheter att bli intim och alldeles fantastisk. Så blir det dock inte i det här fallet. Det känns mer som det är Prinsessan av Is än av Pop som uppträder för oss. Även om det är Britney själv som struttar runt i minimala glitterkreationer och mimar till sina låtar så kunde det lika gärna varit en av hennes barnflickor i peruk. Inga närbilder blir det, förutom de videokollage med bilder från hennes tidigare musikvideos och 99 minuter av de 100 som konserten pågår är hon omgiven av dansare som antingen ålar sig kring eller bär henne.



Låtlistan:
Circus
Piece of me
Radar
Hot as ice
Boys
If U seek Amy
Me against the music
Everytime
Freakshow
Mannequin
Breath on me
Touch of my hand
Do something
I´m a slave 4 U
Toxic
Baby one more time...
Extranummer:
Womanizer



Bäst: Showen och allt annat som finns att titta på när Britney inte kan leverera.

Bra: När Superstjärnan ännu en gång hissas upp på hantaget till ett gigantiskt paraply och sjunger Everytime. Ja, du läste rätt, det låter faktiskt som hon sjunger själv, live – på riktigt. Avslutningen med Baby one more time, låten som förvandlade henne från nolla till fjoll… jag menar superstar över en natt är också riktigt bra.

Sämst: Att det är så sjukt opersonligt. Varför låter du oss inte komma nära, Miss Spears?



Visst är jag imponerad, kvällen känns inte bortslösad. Det råder ingen tvekan om att Britney är en popstjärna av megaproportioner. Som helhet får uppvisningen 4 U:n, Spears själv får 2. Ett bara för att hon är hon och ett för hennes framträdande. Visserligen var mina förväntningar skyhöga, men jag hade blivit besviken hur som helst, för att av någon med så många år i branschen och hits i bagaget väntar man sig helt enkelt mer. Men däremot kan jag inte anklaga henne för är att ge dåligt med skäl till turnénamnet. Det är i alla benämningar tveklöst en riktig cirkus Britney levererar, tyvärr är hon själv den största clownen, om än en superkänd sådan.