Kulturdöden

Bara sedan 1960-talet har det skett mycket i Malmö. Pengar har alltid på något sätt gått före allting annat - som exempelvis idyll och kultur. Idyllen fanns här för inte så länge sedan men det är inte heller länge sedan som den utplånades och försvann.
Om du bor i Malmö har du säkert sett en hel del gamla vackra byggnader. De varierar i form och storlek. Allt från Jugend till det ack så underbara adertonhundratalets klassicism finns här men det mesta gick förlorat för ungefär trettiofem år sedan - då man bestämde sig för att satsa lite större.
Att tjäna pengar på att bygga små kyffen för gästarbetare kändes viktigare än att bevara ren historia. Protester fanns här inte heller - åtminstone inte i begynnelsen - alltså precis när man började dessa ack så förfärliga saneringsprojekt. Ett av dem var Malmös dyraste och skedde mitt inne i Centrum - här låg Malmös allra äldsta delar.

Här fanns hus med en kulturhistorisk koppling som gick tillbaka till stadens begynnelse - precis när den grundlades. Mitt i Centrum bodde för bara trettiofem till fyrtio år sedan den kända arbetarklassen, Malmös daglönare och enkla hantverkare som ägde sina egna affärer. Ofta i ganska små byggnader som ofta var flera hundra år gamla.
Här fanns det historia och det var det kulturarvet som gick förlorat. Vi talar nu om den allra sista tiden på sextiotalet.

Ingen hänsyn visas längre. Två gator försvinner helt - dessa två av Malmös allra äldsta - Jerusalemsgatan och Grönegatan.
Det var häromkring, i dessa områden, vars hus nu inte längre lyckats stå emot tidens tand, som det hela skedde. Det räcker med att titta på gamla fotografier eller titta på gamla filmer, man kan tydligt se väldigt gamla och hårt slitna hus för att inse, på något sätt varför man rev detta område.

Det är dock bristande underhåll som har påverkat kommunen att ingripa och planera för ett nytt kontors- och affärskomplex, utan på något sätt skämdes man över stadsdelen. Här bodde en tydligt avskiljd befolkningsdel av samhället; arbetarklassen, Malmös daglönare, fattigare människor som inte hade råd att bo modernt och liknande. Det verkade finnas något hat mot hela livsstilen här från början; den här speciella, ganska unika malmöitiska stämningen fanns här som så ofta känns igen, ock denna var dömd från början.

Redan nu började man med punktsaneringar i kvarteren och nu kan man börja ana vad som skall hända. Området - och därmed historien - faller långsamt sönder för att ge plats åt ännu ett modernt kontorskomplex - allt gjort i sextiotalsstil. Så småningom kördes de boende ut och erbjöds arbete i butikerna inne i det nya komplexet. Råd hade de inte - de förstod knappt själva varför saker förändrats så snabbt, i deras egna, gamla kära kvarter.

I början av 1970-talet kunde vem som helst se vad som skulle ske. Man var tvungen att sanera hela kvarter - i detta fall hela fyra stycken - för att på något sätt skapa ekonomiska underlag för de nya planer som framlagts de senare åren. Punktsaneringar var nu omöjliga.

För att sammanfatta denna gräsliga nyprojektering som dessutom var det största och dyraste saneringsprojektet i Malmös historia, måste nämnas tydligt att fyra stadskvarter, mitt i Centrum, innehållande vacker bebyggelse som var skapad under flera hundra år revs bort under, approximalt dock, ungefär fyra till fem år, enbart för att idén om att tjäna pengar på gästarbetare dök upp.

Vid den här tiden var, som jag tidigare nämnt, protesterna mycket få mot det här rivningsprojektet. De förekom i princip bara från en del muséer, en del journalister och dylika men, tyvärr, det blev aldrig någon stor samhällsdebatt kring rivningen. Det fanns ett konsensus som sade att man skulle framskrida så snabbt som möjligt och det var här man insåg att man inte behövde bevara det gamla, det var oviktigt, oväsentligt, hade ingen betydelse.
Först senare insåg man vad som tidigare så hänsynslöst blivit rivet, men då var det också borta och kunde aldrig återskapas igen.

Toppbilden visar Jerusalemsgatan, en av de gator som i kvarteren hade en böljande gatunätsstruktur som var så typisk för denna så historiska mark.