Kvinnofängelset

Vi i Sverige är svältfödda på såpoperor. Tre Kronor är historia. Skilda Världar, Nya Tider och OP7 är nerlagda. Vita Lögner går väl numera bara i repris?
Om det beror på dåliga tittarsiffror eller dålig ekonomi vet jag inte, men säkert är att det finns folk som fortfarande vill titta. För er ses väl amerikanska importer såsom Sunset Beach och Glamour som goda alternativ, eller kanske engelska långkörare som Hem till gården.
Fortsätt gärna med dem, men ni ska veta – det finns bättre.

Som den australiensiska 70-talssåpan Kvinnofängelset. En serie vars yta, med allt från gråa frisyrer till långa klänningar, kan verka trist. Men ser man bortom det, och ger den en chans, sitter man som klistrad. Serien kretsar i korthet om ett kvinnofängelse där interner tampas med fångvaktare och vice versa. Kärlek, avundsjuka, hat och vänskap är liksom de flesta serier det tongivande. Men här finns även plats för underliggande humor. Dessutom är attityden en helt annan och statusen på karaktärerna långt bortom någon eller något annat. Tag Mrs. Ferguson exempelvis, Missfostret kallad. Rebecka Bovallius. Fast mer. Och bättre.
Enda nackdelen med Kvinnofängelset är sändningstiderna: vardagar aldrig tidigare än 01:00 (tv4). Det gäller alltså att fylla på termosen och planera sin tid väl.

Alexander Grundberg