Lekis som gymnasium som högstadium

Dom ger oss läxor, dom kräver att det ska vara klart till ett speciellt datum. Vi har raster och lektionen börjar en speciell tid, lärarna blir rosenrasande om vi elever kommer försent, men när läraren kommer försent, då händer det ingenting.

Alla har vi olika sorters press på oss, treåring som artonåring, det beror inte på åldern, det är vår mänsklighet. Vi har krav, vi har press. Från ettan och upp till trean har vi läxor på en speciell tid, vi har redovisningar, vi har uppsatser, vi har prov, det är nationella, det är tidspassning, det är förhör. Det är personalen på skolorna som lägger pressen på oss, men det är även dom som säger att vi ska göra det vi vill på fritiden, fast ändå hinna med skolarbetena, det liksom går inte ihop. Fritidsintressen och pluggandet är ingen komination som går ihop. Det är helt sjukt, att dom säger åt oss att hålla på med våra fritidsintressen så mycket vi vill, fast vi måste även plugga hemma. Pluggandet, det är skolarbete, det tillhör skolan, varför gör vi inte det på skolan, varför gör vi det hemma, tar upp våran tid för någonting skolan vill vi ska göra?

Det är vår framtid, vi är dom nyföddas räddning, vi är dom gamlas hjälp. Gymnasiet är ändå frivilligt, ändå finns föräldrar som säger att vi måste gå gymnasiet, iallafall testa på och helst ta examen. Men helst ta examen så menar dom ju oftast att vi ska ta examen, med att testa på gymnasiet menar dom att gå där helt vanligt som grund och -högskolan. Som tonåring lär man sig vuxnas språk, då har man hört vuxna pratat i flera år, men har sett hur dom pratar med varandra på olika sätt. Man kommer ihåg hur dom drog till med engelska, piratspråket eller något annat språk när dom inte ville att vi barn inte skulle förstå, något sånt fungerar inte när man är i min ålder, sexton, det går inte. Dom flesta i sextonårsåldern kan engelska och piratspråket och dom flesta kan fler språk.

Att vuxna tror att vi fortfarande är barn.
Att vi fortfarande inte förstår deras kortfattade meningar,
och dom meningarna på andra språk.
Att dom fortfarande tror att vi inte fattar vad som gäller,
att det är dom som kastar saker över oss,
att det är dom som ger oss krav,
press.
Att det är dom som får vissa att ge upp allt helt och hållet.

Att arbetande får "gå in i väggen" och inte elever är fel, det är enligt mig. Vi arbetar också, exakt lika mycket som dom. Det dom gör där längst fram i klassrummet, det ska vi sen göra på ett prov, vi skriver ner det i våra skrivböcker, tar in i våra hjärnor, vi tänker på det omedvetet och medvetet. Vi arbetar lika mycket som dom, ändå är vi flera år yngre än dom. Och enligt mig så är det fel, det med att vi inte får "gå in i väggen". Vi blir faktiskt också utmattade och slitna med tiden.

Allting försvinner med tiden.
Orken,
orken till att kliva ur sängen på mornarna,
orken till att gå eller åka till skolan,
orken till att prata,
orken till att äta,
orken till att sova och orken till att vakna.
orken till att andas,
orken till att hitta livslusten.