Tittar man på topplistorna över de mest spelade låtarna 2011 ser det ut ungefär som det brukar. Året har präglats av artister som Lady Gaga, Jennifer Lopez, Eric Saade och Adele. Men så ser vi en fin uppstickare där bland allt sliskigt glitter: Veronica Maggio. Skönsångerskan från Uppsala släppte en skiva som förenade både NRJ-älskaren och indiepopparen, och sålde därför både guld och platina och säkert även rubin, diamant och kryptonit. Väldigt välförtjänt.
En annan artist som sannerligen förtjänar sitt namn på topplistorna är den skäggmysige Bon Iver som i år följde upp en av världens bästa (och sannerligen mest ångestframkallade) plattor For Emma, Forever Ago med ännu en fin skiva. Spelningen i Globen var oväntat fullsatt och lockade Sveriges samlade kollektion av rutiga flanellskjortor.
Båda dessa artister finns givetvis representerade i listan över årets bästa låtar, men ingen nådde riktigt upp till pallplats. Istället är det tre andra mästerverk, och jag kan hinta om att det en låt med obegriplig text, en låt som hämtad direkt ur Vice City och en som berättar om en vacker sjöjungfru.
Tryck några gånger på höja volym-knappen och tjonga igång Youtube-videorna nu. Alla låtar finns även samlade i en behändig Spotifylista.
10. Foster the People - Houdini
P3-favoriternas allra finaste alster, och det blir inte direkt sämre av att den påminner om den franska dundergruppen Phoenix.
9. Bon Iver - Holoscene
Justin Vernons senaste skiva var kanske inte riktigt riktigt lika bra som den ångestladdade debuten, men Holocene är en av de verkliga pärlorna.
8. The Dø - Too Insistent (Trentemøller Remix)
Den enda houselåten på listan, denna gång en poplåt remixad av den danske mästerproducenten Anders Trentemøller. Lyssna speciellt på stämningen i det fina outrot från 04:17.
7. The Vaccines - Wolf Pack
Rakt på-rock utan krusiduller och kryddat med fantastiska refränger, där har du Londonbaserade Vaccines. Hela skivan är mästerlig och det här är kanske den bästa låten.
6. Veronica Maggio - Vad gör vi ikväll?
Satan i Gatan är givetvis en av årets bästa och mest spelade skivor. Ironiskt nog verkar det dock som att i stort sett ingen har hört den allra finaste låten, bonusspåret "Vad gör vi ikväll?", som handlar om vända-på-dygnet-tristessen som förmodligen alla artister är drabbade av.
5. The Strokes - Taken for a Fool
Trots att deras debutskiva anses vara deras magnum opus tycker jag att Taken for a Fool - med en refräng som sannerligen förtjänar någon form av klassikerstämpel - är det allra bästa som den här Julias Casablancas-ledda kvintetten har skrikit ur sig.
4. Deportees - Carry No Blow
Deportees är ett par ordentliga killar från Umeå som gör den typ av städad musik som man vill att ens framtida svärson ska lyssna på. På den här låten är det sol hela dagen och är tillsammans med A Heart Like Yours ... är det den bästa låten på deras senaste skiva. Inget skrik, inga utsvävningar, men fruktansvärt, fruktansvärt fint.
http://open.spotify.com/track/7eX3GNWQtnz8d6RD5Axx92
3. Bright Eyes - Halie Selassie
"Hide the Omega day?". "One Drop and bubbling Leslie?". Jag förstår inte ett smack av texten, men det hindrar inte sången och melodin från att hamna på en hedrande bronsplats över årets bästa låtar.
2. College - A Real Hero
Världens bästa låt i världens bästa film. Det hade ju varit en ganska fin mening, om det nu inte vore så att den snubblade precis på målsnöret till förstaplatsen. Huvudtemat till den makalöst häftiga filmen Drive har egentligen en ganska repetitiv refräng, men precis som i filmen är känslan så otroligt skön och 80-talsautentisk att jag omöjligt kan tröttna på den. Det är precis den här låten jag vill spela när jag glider omkring på Miamis gator i min vita kostym och låtsas att jag är Sonny Crockett.
1. Okkevil River - Mermaid
Det är inte så ofta man hör en sån här typ av mytologi-inspirerad fantasytext i en indiepoplåt. Okkevil River sjunger med fantastiskt vackra metaforer om hur de fångar en sjöjungfru på öppet hav, för att sedan släppa loss henne innan båten slutligen kantrar. En episk ballad med sjötema, och en plågsamt realistisk allegori för ett sprucket äktenskap. Gissar jag på. Låtens första halva är endast ackompanjerad av en pianomelodi och en vemodig röst, men mynnar efter ett par minuter ut i det mest episka crescendo som någonsin fått äran att strömma genom mina högtalare. Det här är musik som alla artister borde sträva efter att göra. Och givetvis årets absolut bästa låt.
Vilka är dina favoritlåtar från 2011?