Lista: De jobbigaste svenska jultraditionerna

Varje år...

...är affärerna tidigare än någonsin med att plocka fram julgrejerna. "Näe, usch vad tidigt" gnäller du och menar att det är "alldeles för tidigt för julsaker". Sen säger du lite upprört att "Såhär tidiga var de väl ändå inte förra året?". Eventuellt var det kanske så att affärerna aldrig plockade undan julsakerna förra året ens? Ingen vet.

...tittar vi på Kalle Anka även fast vi sett det exakt så många gånger vi har fyllt år och kan varenda replik utantill. Kalle Anka är bara tidsfördriv fram till paketöppningen. Alla vet det. Ingen erkänner det.

...köper vi en Aladdinask och irriterar oss på de äckliga bitarna som ingen vill ha och således blir kvar. Ägglikör och romrussin ligger och dammar fram till påsk då de förpassas till skatorna.


...skriver vi meningslösa färdigtryckta julkort till hela bekantskapskretsen plus några till. Ja, det är en himla tur att "God jul och Gott nytt år, önskar" redan är tryckt på kortet för du får ont i handen av att signera så många kort. För att inte tala om att skriva alla adresser. Och att sedan slänga alla förbaskade julkort du får tillbaka i pappersinsamlingen.

...skänker vi en tacksam tanke till Blocket och Tradera för att vi på ett enkelt och diskret sätt kan göra oss av med den fula vasen och den osmakliga krokodilskinnsväskan och dessutom få en slant för besväret. Att sitta och le falskt och se tacksam ut en hel kväll är faktiskt rätt arbetssamt.


...säger vi att "I år köper vi inga julklappar till varandra för det är ju bara för barnen". Sedan sitter vi där på julaftons kväll och trollar på ett magiskt sätt fram en liten klapp ur rockärmen och säger "Ja, jag kunde inte låta bli!". Har då inte personen du gav julklapp till köpt till dig trots löfte om att inte göra det blir du ändå sur. Det handlar om att verka sund och avstå från konsumtionshetsen, något som är alldeles för svårt i praktiken. Vi vill ha våra julklappar, vare sig vi lovat att avstå eller ej.