Målare som är oss genetiskt överlägsna
Hur skapa ett stort konstverk? Man måste först och främst vara en duktig konstnär förstås, med goda anlag som tränats upp från tidig ålder. Inte vem som helst kan måla som Rembrandt (särskilt inte jag, kan jag säga). Så, hur skapa en stor konstnär? Genom generationer av lyckade genkombinationer förstås. Med detta som utgångspunkt skall jag nu ta tillfället i akt att introducera/kommentera några konstnärer/verk jag personligen tycker är hysteriskt intressanta. Nu börjar vi: ...Hur skapa ett stort konstverk? Man måste först och främst vara en duktig konstnär förstås, med goda anlag som tränats upp från tidig ålder. Inte vem som helst kan måla som Rembrandt (särskilt inte jag, kan jag säga). Så, hur skapa en stor konstnär? Genom generationer av lyckade genkombinationer förstås. Med detta som utgångspunkt skall jag nu ta tillfället i akt att introducera/kommentera några konstnärer/verk jag personligen tycker är hysteriskt intressanta.
Nu börjar vi:
Rembrandt van Rijn - Stenbron
En pytteliten målning av Rembrandt van Rijn, som med ganska stor sannolikhet är den främsta målare mänskligheten avlat fram. Slå det. Rembrandt målade som regel jordfärgade tavlor vars skuggor och märkliga ljus ger ett sådant djup att det är som att sträcka sig efter stjärnorna via myllan, eller ramla ned i något slags oändlighet. Den där oändlighetssträvan är helt definierande för europeisk kultur sedan gotiken och framåt (kan vara viktigt att komma ihåg), och man kan säga att Rembrandt var den inom måleriet som uttryckte det bäst.
William Blake - The Circle of the Lustful
William Blake, som var både målande mystiker, etsande mystiker och skrivande mystiker, gjorde så mycket för konsten att man blir helt snurrig. Romantik? Symbolism? Båda och mer. Otroligt bra gener. Egentligen skall målningarna tittas på i samband med att Blakes poesi läses, annars anses det ovärdigt.
Vincent van Gogh - Inhägnat fält med uppstigande sol
Ännu en holländare, de hade bra målargener där. Fast det visste inte van Gogh, som blev konstnär innan han började måla, och när han väl skred till verket, så märkte han ju att "Hoppsan! Jag kan visst måla ..." Och som han målade. Det som är häftigt med van Gogh är att han tydligare än någon annan lät kombinera till exempel en åker med hans inre, kaotiska landskap. Rekommenderad från perioden 1886 och framåt.
August Strindberg - Staden
August Strindberg hade rebelliska gener, kunde både skriva och använda penseln. Strindberg upptäckte att han i stil med van Gogh kunde spegla sitt inre genom impressionistiskt måleri. Det är ganska tydligt i hans målningar att han var en kännande människa, som i bildkonsten helst uttryckte sig genom färger och rörelse snarare än genom detaljrikedom (de målningar där han försöker sig på avbildningar av konkreta ting avslöjar en och annan undermålig gen). "Staden" är ett gott exempel på känslor på duk.
Franz von Stuck - Die Sünde
Himla simpel symbolik, jag vet, men Franz von Stuck har mer än bara det, nämligen själva utförandet. Ibland är skillnaderna mellan ljus och mörker så kontrastrika att han påminner om en pervers barockmålare. Han gillade kvinnor med ormar (han målade många sådana). För övrigt en av Hitlers favoritmålare.
Léon Spilliaert - Vertige - l'escalier magique
Léon Spilliaert var som allra bäst när han experimenterade med perspektiv och avstånd på ett sätt som gav folk existentiell svindel. De där svartvita bilderna av amerikanska byggarbetare på skyskrapor känns helt plötsligt inte så farliga längre.
Giovanni Segantini - Le Cattive Madri
Giovanni Segantini, en nietzscheansk italienare, med förkärlek till Alperna, panteism och eremitliv. Skum kontrast mellan milt ljus och vintersnö: man vet knappt om man befinner sig i slutet på en era eller i början på en ny. Hade enkel bakgrund, men hyfsat DNA trots allt.
Carlo Carrà - Uscita dal teatro
Carlo Carrà målade bara en vettig tavla, nämligen denna: "Uscita dal teatro". Men den är så vettig att han får vara med ändå. Folk går hem från teatern, och man grips av sådan civilisationsångest att man vill dö en smula.
Carl Larsson - Blomsterfönstret
Carl Larsson hade ett prima genom. Även om själva idén med ett hem som del av ett konstverk inte var unikt i Europa, och även om Carl Larsson naturligtvis fått en del influenser annorstädes ifrån, så var dess helhet - tavlorna, huset, familjen, filosofin - något storartat, som helt kunde stå på egna ben. Han gjorde ett inspirerande exempel av sitt eget liv åt andra människor, och nu mer än någonsin längtar många till en livsstil som är mer trogen den natur vari Carl Larsson ursprungligen hade funnit mycket av sin inspiration.
Björn Ahlgrensson - Skymningsglöden
Det vore nog ett misstag att se "Skymningsglöden" som en simpel stämningsbild. Under denna förklädnad finner vi människan betrakta sin värld och de spår den efterlämnat. Den öppna spisens vita, rena yttre ter sig i det närmaste skräckinjagande, och försätter oss liksom i en inre osäkerhet om framtiden. Tillräckligt bra genmaterial för att göra en givande tavla i alla fall.
---
Fler exempel finns förstås, men detta kan väl fungera som en god introduktion till vad som finns bortom alla de där tv-serierna, porrfilmerna och modemagasinen. Konststudier nästa, eller hur?
