Mannen utan framtid

Hans namn är Harald Treutiger. Eller som han nu kallas: ”Mannen utan framtid.”

Jag ska ta er med på en hemsk resa där ni får uppleva ett axplock av de trauman som denne oskyldiga man från Bohuslän har fått genomlida. Harald föddes som en till synes välskapt gosse den femte juni 1956 i Göteborg. Hans favoritlag var Örgryte IS, men likt fotbollslaget har Harald numera ramlat ur högsta divisionen.

Vi hoppar till år 1990 då han blev programledare för ”24 Karat” på SVT. I programmet skulle tre lag tävla om att vinna ett kilo rent guld, och det gyllene upplägget blev som du kanske minns en stor tittarsuccé. Tack vare hans popularitet fick Harald även leda Eurovisionsschlagerfestivalen 1992, som ju hölls i Sverige eftersom Carola hade frälst hela Europa året innan med en klatschig refräng och en gigantisk fläkt. I hela fyra år pågick ”24 karat” innan programmet kändes dammigt och fick lämna plats åt ”Rena Rama Sanningen”, som även det drog en stor publik.

Sedan släpptes bomben: ”Expedition Robinson”.

I början haglade skällsorden över dokusåpan i allmänhet och Harald i synnerhet, men efter någon månad kom man tydligen underfund med att det där med vuxenmobbing nog var ganska roligt ändå. ”Expedition Robinson” lyckades stoltsera som Sveriges Populäraste Underhållningsprogram i två år, och landets samtliga +50-damer drömde givetvis om att befinna sig på en öde ö med Harald.

Nu var livet bra för den sprallige göteborgaren. Han var hela Sveriges blondlockiga nallebjörn och kärleksbreven öste in i samma takt som tusenlapparna. Men snart kom vändpunkten. TV3 kontaktade nämligen Harald och frågade om han inte skulle vilja leda deras nya storsatsning ”Jakten på Ökenguldet”. Med dollartecken i ögonen lämnade han SVT, gav plats för Anders Lundin, och åkte sedan iväg till Jordanien för att spela in hans förmodade pensionsförsäkring.

I ”Jakten på ökenguldet” fick två lag springa runt och utföra utmaningar i TV3s hemgjorda - och svindyra - ökenpalats. De fick samtidigt gåtor av den så kallade ökendrottningen, och lyckades de lösa dessa fick de rusa in i ett mörkt rum för att smälta guld och (förhoppningsvis) vinna en massa pengar. Programmet lades dessvärre ner efter första säsongen eftersom de sjuttiotal personer som uppges ha sett programmet tyckte att ”Robinson” var betydligt mer spännande.

Som plåster på såren fick Harald bli programledare för ett annat TV3-program, nämligen ”Valvet” - som blev ungefär lika populärt som ”Jakten på Ökenguldet”.
Även ”Valvet” lades ner ungefär samtidigt som det började, och den tidigare så hyllade guldgossen från Västkusten tvingades lämna kanalen. Harald sökte sig då inte enligt hans kanalkronologiska logik till TV4, utan till TV4 Plus, där han ledde de ”minnesvärda” programmen ”Sport-jeopardy”, ”Lingo” och ”Kasta Loss”.

Trots att programmen säkert var sjukt bra (jag har inte sett dem) uteblev publiken och Harald fick förflytta sig tre steg upp på programskalan till Aftonbladets TV7. Och det är just där han befinner sig idag med programmet ”Koden”, ett obskyrt program som fick den hett eftertraktade sändningstiden 17:20. Han har även hunnit med en vända i programmet ”Let’s Dance”, där halva Sveriges B-kändisselit skyfflades ihop för att tillgodose Svenne Banan med en god stunds lyteskomik.

Ja, som du märker måste vi på något sätt agera för att hjälpa honom ur detta sorgliga förfall. Vi måste hjälpa Harald att få ett bättre jobb i någon kanal med en lägre siffra än 7, och rädda honom från det mediala självmord han är på väg att begå. Säg någon annan programledare vars karriärskurva har sjunkit så pass kraftigt nedåt att botten på diagrammet har lossnat. Vi måste försöka slå hål på Haralds tro att ju högre kanalsiffra – desto bättre tv. Agerar vi inte NU kanske vi inom en snar framtid får se en rödgråten Harald som roterande bingohjul i något av kanal trettons nya eftermiddagsprogram.