Me, I and my LOVE

Discover: Me, I and my LOVE

”Kicki maten har varit färdig i en kvart nu.” Mammas röst ekade i huvudet på mig.
Nu var packningen i stort sett klar. Allt var med, tält, sovsäck, ett extra ombyte kläder, pump till cykeln, och ett fiskespö. Men hur skulle jag lyckas cykla med allt det på ryggen!? Att jag bara lyckades få ner allting i ryggsäcken var ett under. Hela dagen hade jag fått tagit ut, packat ner, tagit ut, packat ner, och suttit på väskan för att få plats med sakerna.
”Jag kommer” jag sprang ut ur rummet med glädje för att slippa se packningen som liknade en proppfull sopsäck. Hoppade upp på trappräcket och åkte ner till köket, där det doftade pannkakor.
”Går det bra med packningen älskling? Den är inte för tung va? Så du får ont i ryggen när du cyklar i morgon.”
Nä vad tror hon, jag ska vara borta i två månader, det är klart som fan att den är tung. Men ingen idé att säga som det är, för då kommer jag aldrig iväg i morgon.
”Nej herregud, den är inte tung, den tar jag på ryggen som ingenting vettu” och smetade ut halva burken hallonsylt över pannkakorna och slängde i mig dom.

Den kvällen låg jag och stirrade på den förbaskat tunga ryggsäcken. Jag undrade ifall Lollo hade lyckats få ner allting i sin ryggsäck. Antagligen. Hon fixade och trixade och lyckades med allting. Lärarna föll direkt för henne när dom såg hur begåvad hon var.
Och killarna ska vi inte prata om, varenda gång hon gick förbi några killar i korridoren himlade dom med ögonen och det blev alldeles tyst och deras blickar följde henne ända tills hon inte syntes mer.
Själv förstod jag aldrig hur hon gjorde, varför kunde inte jag också få killarna att himla med ögonen. Men hennes utstrålning, det vackra leendet och dom hundvalpssnälla ögonen kunde få vem som helst att falla. Till och med jag föll för henne. Men det bästa av allt, var att vi var bästa vänner, och vi skulle på cykelsemester ihop.

Nästa morgon vaknade jag av mobiltelefonen som tjöt i örat på mig. Jag vände mig på rygg och började ivrigt leta efter mobilen medan jag blundade. Handen flög hastigt omkring på nattduksbordet och till slut på mobilen som dunsade ner på golvet. Jag böjde mig ner och fick tag i mobilen samma stund som det slutade ringa.
”Fan också” vrålade jag samtidigt som jag dunsade ner med huvudet i kudden.
Missat samtal 1, Louise mob.
Tittade upp på klockan som visade tjugo över tio. Shit shit shit, det här är inte sant, en cykelsemester som jag gått och längtat efter i flera månader också försover jag mig första dagen. Lollo kommer att flå mig levande.

Jag flög upp ur sängen, drog på mig ett par jeans och en tröja, slängde i mig ett par mackor som mamma hade brett tidigare i morse. Rusade ut ur huset med väskan på ryggen och slängde mig på cykeln.

”Föööörlåt, men den dumma väckarklockan ringde aldrig” flåsade jag ur mig när jag kom fram.
Lollo tittade på mig med en någorlunda irriterad blick som sedan omvandlades till ett litet leende.
”Ja ja, kom nu så drar vi, innan solen hinner gå ner” så skrattade vi längs vägen till Kullavik.

Väl framme vid en liten badplats tog vi upp tältet och gjorde en lite brasa. Vid det här laget hade solen gått ner för längesedan och stjärnorna lyste på himlen. Min rumpa hade blivit alldeles stel och på hälarna fanns det stora blåsor.
Jag älskade att cykla länge och få andas in den friska luften, men efter sju timmar så var man rätt trött på det. Hur tusan skulle jag då klara av två månader!? Det ville jag inte tänka på då, för den tanken förstörde hela min semester som precis hade börjat. Jag började istället prata med Lollo om havet. Vi låg ner vid brasan och tittade upp på stjärnorna samtidigt som vi hörde vågornas brus. Det spred sig en känsla genom kroppen som skrek ”Frihet”. Och jag har aldrig känt mig så fri som jag gjorde då.

Efter en tid somnade vi och vaknade nästa morgon av en stekhet sol.
” Å herregud vi somnade visst utomhus, och jag är helt genomsvettig, kanske var lika bra att vi inte lade oss i tältet.”
”Nä kom nu så badar vi, innan jag svettas ihjäl” Lollo slängde av sig kläderna och sprang ner till vattnet.
Sekunden efter sprang jag efter henne i trosor och knuffade i henne i vattnet.
”Ååhh din skitunge, vänta du bara” gapade hon och sprang efter mig. Jag skrattade och tjöt av rädsla när hon jagade mig. Till slut vände jag mig om och sprang emot henne. När det bara var ett par millimeter mellan våra näsor stannade vi, och tittade på varandra. Innan jag anade vad som hände kysstes vi, och hon tryckte mig hårt intill sig. Jag försökte tänka klart, men försvann in i en dröm. Till slut vaknade jag upp och vi tittade på varandra, sen började vi skratta igen, och skvätta en massa vatten på varandra.

Hela den dagen blev lite konstig, eller stel. Ingen av oss visste riktigt vad vi skulle säga. Vi packade ihop vårt tält och cyklade vidare. Efter några timmar stannade vi och tog en paus vid en liten sjö. Där svalkade vi oss och grillade korv.

Det kändes så konstigt att vi hade kysst varandra. Vi hade varit bästa vänner sen dagis och gjort allting ihop. Det fanns inte en risk i världen att vi skulle svika varandra för att det kom en ny kompis emellan, vi höll ihop som ett tvillingpar
Men efter den där kyssen kändes genast allting annorlunda. Det var inte så att vi hade kommit ifrån varandra, snarare tvärtom. Vi hade kommit varandra mycket närmare, men på vilket sätt visste jag inte.

Senare den dagen hade vi kommit fram till Halla, där vi kokade upp lite färdiggjord soppa. Vi hade satt upp vårt tält i en ödslig skog. Bara vinden och uvens ruvande hördes.
Vi satt mittemot varandra och ingen sa ett ord. Jag iakttog hennes blick som följde min arms linje upp till mina ögon.
”Du är så vacker Kristin, jag har alltid drömt om att få se ut och vara som dig.”
Jag tappade hakan och undrade vad tusan hon snackade om.
”Vad är det du säger? I hela mitt liv så har jag sett hur killarna blänger på dig, du är ju skolans stjärna”
”Kanske är det mig killarna glor på, kanske är jag skolans stjärna. Men vem är det som egentligen gjort mig till stjärna, som har stöttat mig och hjälpt mig i svåra situationer. Som har gett mig hopp och glädje att tro på mig själv, som har tagit fram mitt glada jag? Jo det är en liten utarbetad själ. Det är du Kristin.
”Va, nu förstår jag inte.” Min haka hängde nere vid fötterna.
”Det är du som har gett mig styrka, killarna hade aldrig kollat på mig om det inte var för min livsglädje, och mitt charmande utseende. Jag hade lika gärna kunnat se ut precis som jag gör nu, fast att jag hade gömt hela mitt liv under skinnet, och inte visat vem jag var. Men du har öppnat mig, och visat mig vad meningen med livet är, som har gjort mig till den jag är.”
Jag satt alldeles förbluffad och tänkte på det hon sagt. Jag fick inte fram ett ord. Och jag visste inte längre vad jag vågade säga och inte, kanske var det lika bra att hålla käften och se glad ut. Men jag kunde inte, istället började jag gråta och virade in mig i en filt. Så snart Lollo såg mina tårar sprang hon fram till mig och kramade mig. Sedan satt vi båda nära varandra under filten och tänkte. Vi såg hur elden sprakade framför oss. Och jag såg hur den hela tiden gnistrade upp mot himlen. Precis som om den vill upp, försvinna från allting ett tag. Och det var precis det jag vill dom minuterna. Försvinna bort ett tag, och tänka över allting, förstå hur det egentligen låg till. Att Lollo och jag hade kysst varandra och efter det hade hon för första gången i vår livshistoria berättat om hur hon egentligen tyckt att allting alltid hade varit.

Efter att vi cyklat i ett par veckor och kommit ända ner till Mellbystrand började vi tröttna på allt. Vi hade fått nog av cykelsemester, och längtade hem. Det var inte så att vi tröttnat på varandra, för det gjorde vi inte, vi kunde hålla ihop hur länge som helst, och vi hade till och med planerat att flytta ihop. Det som mest av allt gjorde att vi längtade hem var att vi inte längre visst hur vi skulle hantera vårt problem. Dag in och dag ut satt vi och pratade om ytliga saker, som t ex att den nya killen i klassen är söt, och att Jenny borde skaffa tandställning. Det som egentligen var så totalt ointressant just då.

Men en kväll, just den kvällen innan vi skulle dra hem hände en sak. Jag skulle gå ner och ta ett kvällsdopp, det var dimmigt och man såg inte längre än några meter framför sig. Inte en enda människa syntes till på stranden. Lollo var uppe vid tältet och skulle fixa mat.
Men i samma stund som jag tänkte gå upp ur vattnet, hörde jag några steg som kom emot mig. Jag tittade åt alla håll men såg inget, dimman hade lagt sig som ett tjockt lager över vattenytan.
”Är det någon där, är det du Lollo… hallå svara!” Jag höjde rösten av rädsla. Till sist såg jag någon komma fram ur dimman. Det var Lollo som stod någon meter framför mig. Hon hade inga kläder på sig och inte jag heller. Allt som hade hänt under semestern flög snabbt fram och tillbaka i mitt huvud och jag blev alldeles yr när jag tänkte på det.
Hennes ögon lyste i mörkret, och hennes bruna långa hår gick ner över brösten. Jag blev alldeles till mig när jag såg hennes vackra ansikte. Så här vacker hade jag aldrig sett henne förut.
”Jag älskar dig Kristin, snälla lämna mig aldrig, du är allt jag har.” Hon gick sakta närmare mig och hennes röst lät så ljus och skör.
”Jag älskar dig också Louise, det är väl klart att jag aldrig lämnar dig. Vi ska ju flytta ihop ju.”
Hennes ögon glimtade till och ett litet leende lös upp.
”Kom med mig Kristin så rymmer vi, bort från den här världen, bara du och jag för alltid, snälla, följ med mig, jag vill inte åka hem igen.”
”Men… men, kkka... ka… kan man bara göra så, vad ska vi leva på?” Jag förstod ingenting, skulle vi bara fly, lämna allting bakom oss och leva med varandra för all framtid.
”Det är klart man kan, det är bara att göra det. Kristin, jag vill vara tillsammans med dig, och dela mitt liv med dig.”
Jag gick emot henne och kysste henne, våra tungor möttes och kelade lite med varandra. Sakta gick vi upp mot stranden och lade oss i sanden och fortsatte att kyssas och smekas. Jag kände hennes hjärtslag, som slog fortare och fortare. Vi snurrade runt lite i sanden och fnissade. Jag kände hur mitt havssalta hår blandades med sanden.
Hennes hand smekte mitt lår fram och tillbaka, och det var en sådan njutning, jag hade aldrig varit med om en sån känsla förut, man fick en sån lust till allting. Jag blev mer och mer upphetsad när hon gjorde så och började göra likadant på henne. Där låg vi i säkert flera timmar, och tillslut låg vi och kramade om varandra i sanden och dimman.

Efter den dagen blev ingenting sig likt. Nästa dag bestämde vi oss för att rymma till Malmö, För där visste jag att vi kunde få bo hos min faster ifall vi behövde.
Och nu, 20 år senare lever vi i en liten stuga utanför Vellinge, och allting är precis som det var den dagen för 20 år sen då vi låg på stranden i dimman, och älskade med varandra.