Medlemskrönika: Alla vi som står vid spegeln

Alla vi unga tjejer ser oss själva i spegeln och letar efter getingmidjan, de uppnosiga brösten, de långa benen och det symmetriska ansiktet. Allt vi ser är det svarta fåret vi är i dagens modevärld.

Vi smetar ansiktena fulla med smink, försöker dölja finnarna, framhäva hundvalpsögonen och göra kindbenen tydligare. Vi ägnar timmar åt att få till det perfekta håret och makeupen, men ingen lägger märke till det. Ingen som säger att ”gud vad snygg du är idag, alltid är!” Så vi fortsätter. Sminkar och tittar, plattar och tittar, byter kläder och tittar, drar in, putar ut och tittar, tittar i den där förbannade spegeln. I skolan och hemma, på morgonen och på kvällen, dag ut och dag in. Försöker leva upp till allt det där som vi ska leva upp till. Ser alla runt om oss som en stor mumsig godisskål, men var och en, ser vi oss själva som den sista godisbiten som ingen vill äta upp.

Vi kollar på Top Model klockan fyra varje dag och vi ser på Victoria’s Secret Fashion Show en gång om året … Vi suger in mage, kinder, sträcker på ryggen, skjuter upp bröstet och ställer oss på tå. Nej, det funkar inte. Vi skickar lättklädda bilder av oss själva till killar för att de ska säga vi är vackra. Gör de det? Jadå, men snart glömmer vi de snälla kommentarerna. Kommer tillbaka framför Top Model, framför spegeln. Alla är vi modevärldens tredje näsborre, snorande och pipande, och det är det som vi lever med, försöker ”deal with”.


Vi förstår inte hur vi ser ut, att vi inte alls är sådär fula som vi tror. Vi fattar inte att vi är vackra och jag undrar hur lång tid det kommer ta för oss att förstå att vi faktiskt är det? Vi behöver nog lite hjälpa på traven för att förstå att vi inte behöver se ut som idealet, utan bara vara oss själva för att vara fina, vackra, underbara. Vi behöver hjälp att kasta spegeln i marken så den krossas i tiotusen bitar. Undrar om ni alla funkar så? Kanske är det så att vi:et bara är ett jag?