Medlemskrönika: Ensam hemma – en hommage

Åh vad skönt! Brorsan är på LAN och morsan skall ut med ett gäng andra kvinnor i 50-årsåldern på det som utan ironi kallas ”tjejkväll”. Du är ensam hemma. Länge har man längtat efter ännu en sådan här episk afton. Du är nu enväldig konung och diktator över ett trerumsrike på 85 kvadratmeter med badkar. Äntligen får du leva ut dina mest djuriska behov utan att det repressiva samhället och diverse ”sociala koder” kommer i vägen.

Att vara ensam hemma innebär att du kan onanera ostört och utan paranoia (alla vet vi att pornografi bäst avnjuts på familjens storbildsteve med surround). Du kan experimentera med och ta fram små bomber, röka något olagligt, prutta och gå runt naken i bostaden, möblera om i familjemedlemmarnas rum och spela Born To Run på högsta volym medan du lirar luftgitarr på soffbordet. Människan är ju född till att vara fri och baby we were born to run, inte sant?

Du kan avnjuta goda böcker utan att störas av oljud från din brors Counter Strike-nötande eller vara lite kreativ och grogga din ömma moders tjugoåriga finwhiskey med lite Pucko. Under några timmar får du vara så som du vara ämnad att vara. Efter dessa dekadenta timmar kommer familjemedlemmarna hem en efter en och på frågan om hur du har haft det svarar du : ”Tagit det lugnt typ, vilat”.


Sällan får vi ju i vardagen göra alla dessa underbara saker eftersom vi går runt och oroar oss för att omgivningen ska döma ut eller rentav straffa oss. Att vara ensam hemma är för en tonåring vad Las Vegas är för rika, feta, gifta medelålders amerikaner - andrum. Därför gäller det att ta vara på dessa sällsynta stunder och inte låta dom slösas bort på Playstation eller meningslösa saker så som uppsatsskrivande. Fånga ensam hemmadagarna!