När du loggar in på facebook för första gången på 7 år
kvävda skrik om hjälp och lockelsernas rop ekar över tyst stad
i hopp om att någon ska säga något
kanske något som
här, ja här finns jag, vad är det du vill, låt mig hjälpa dig, min vän
men det är ingen som säger något
inte nu iallafall
men om du väntar en stund
så kanske du får se
de som faller för det falska och blir indragna av en lång, hal arm
och armen, när den väl tagit en, ja då sitter du där du sitter
för den kommer inte låta dig gå
iallafall inte förrän du gett den det käraste du har
om ens då
den kanske tycker, anser, tror, misstänker att du ljuger
och då sitter du illa till
den kanske slukar dig rå
för missta dig inte
det kanske bara ser ut som en arm
men det är för att kroppen dens är dold under facebooks logga blå
omgiven av mörkret har den lärt sig leva
som ingen annan tidigare gjort
välkommen till dess boning, din dumma idiot