När ska mänskligheten förstå hur mycket kärlek de missar?

Han ser hit igen, tyst. Visa ingenting. Han är så kall om vad han tänker. Har du sett hans leende? MM, precis. Det han gör när du fumlar till det, när du förvirrar dig själv eller ler mot honom. Har du sett hans nonchalans var gång han hälsar? Han vänder aldrig om, han går rakt fram, vänder aldrig om. Han vågar inte. Han är nog mer, mer än de andra. Han är en utmaning.
TYST, nu kommer han igen. Säg inte att jag berättade allt det här för dig.

"Tja" -Hon
"Hej" -Han
Leenden möts.
"Vad heter du?" -Han
"Just ja det vet du inte?" -Hon
"Nej.." -Han
"MITTNAMN." -Hon
"Åh, och jag heter HANSNAMN." -Han
"Jo jag vet, jag typ har snackat med dig innan, så du vet." -Hon
"Jo sant." -Han

Nej, nu går han igen, skit. Se, han gör det igen. Går helt nonchalant härifrån, vänder sig inte om.

"Hej" -Han
"Tja" -Hon
"Ska du hem du med eller?" -Hon
"Jepp, skönt. Ska sova." -Han
"Great, låter skönt." -Hon
"Och du då?" -Han
"Vet inte, får se." -Hon
"Du kan sova med mig, hemma hos mig, någon timme bara. Om du vill alltså?" -Han
"Why not?" -Hon

Två händer möts, bussen stannar. De går av. Allt är ganska vanligt, och deras närhet av varann känns inte konstig enligt henne, det känns skönt och lätt. Hon känner sig trygg, och han. Han är nervös. Hon gör honom nervös, för hon är det vackraste han har sett på så många år. Om inte någonsin.

Och de somnar, de somnar. Och när de vaknar, vaknar de i varsin säng. I varsitt hus. Precis som morgonen där på, och där på. Och när de stiger på bussen till skolan är de ensama. Bara tanken kvar. Och när de går in i skolans byggnad står dom där igen. Tittar på varann, ler lite genant. Säger hej och går vidare. Vidare tills vart ett klassrum.

Jisses, hur kan kärleken vara så svårt? När ska dom förstå att de ska bli dom två? Det är inte lätt att vara kärleks ängel alla dagar. För var dag är det någon som inte förstår, förstår att deras drömpartner inte är ensam. Att dem är fler, och att båda två är lika kära i varann. Så kan ni sluta tvivla, jag sköt inte bara en pil på en person? Ni fick varsin, och dem hör samman. Precis som ni. Varsin halva. Som ett hjärta, ni vet?

"Hej" -Han
"Tja" -Hon
"Du, jag gillar dig." -Han
"Tack." -Hon
"Ses då.." -Han

"MEN DU! JAG GILLAR DIG MED?!" -Hon
Några steg återvände, dom går tillbaka samma väg. Stannar på samma ställe.
"Vad sa du?" -Han
"Jag gillar dig." -Hon
Två leende läppar möts.
"Okej." -Han
Läpparna är inte längre särade.

Hjärtat är helt.