Jag vet inte om det är tack vare den grafiska designen eller om det är någonting annat, men Naruto känns som ett ovanligt fräscht licensspel. Man springer runt i vackra tecknade världar där man plockar på sig uppdrag av varierande karaktär. Ibland ska det samlas saker medan det andra gånger påminner mer om plattformsbanor. En av de bättre och mer framträdande egenskaperna är fightingdelarna då vyn byts och det mer påminner om ett riktigt fightingspel. Vilket ofta är att föredra eftersom den vanliga kontrollen inte är helt precis. Naruto är lite för lättfotad och rusar nästan okontrollerbart fort när han springer. Kanske inte riktigt i nivå med Sonic, men för snabb och oprecis när det handlar om plattformselement.
Jag gillar det fria upplägget där jag vandrar runt i mysiga japanska byar. Inte minst på grund av att bybornas inställning till dig så tydligt ändras. Till en början är man rätt impopulär (vilket känns rätt självklart när man har en orange sparkdräkt), men blir efter utförda uppdrag lite bättre mottagen och de arga dödskallarna ovanför gubbarna försvinner.
Eftersom jag inte är ett Naruto-fan saknar jag dock den där sista lilla kopplingen för att ta till mig spelet på allvar, men att spelet har kvalitéer råder det ingen tvekan om. Som sagt sticker den grafiska designen ut och piggar upp istället för att bara bli en licenstitel i mängden. Så Naruto: Rise of a Ninja kan faktiskt vara intressant, även om man inte är ett fan av serien. Och om man uppskattar serien kan det verkligen vara värt att kolla in titeln.
Betyg: 7
Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.