Oktober05
Jag troddeatt när sommaren var överoch jag lämnade allt bakom migskulle allting vara som att pånyttfödas men jag går över Vita Bergengömmer huvudet mellan axlarnaoch letar fortfarandeefter någonting i natten Jag åker tillbaka söderutgår genom parken jag har blivit en främlingsom alla känner igen men som ingenriktigt känner längreoch när mörkret falleroch alla rusar längs gatornastår jag vid en landsvägskorsningnågonstans i natten Alla har ordnatnågot litet åt sig självaN...
Jag trodde
att när sommaren var över
och jag lämnade allt bakom mig
skulle allting vara
som att pånyttfödas
men jag går över Vita Bergen
gömmer huvudet
mellan axlarna
och letar fortfarande
efter någonting i natten
Jag åker tillbaka söderut
går genom parken
jag har blivit en främling
som alla känner igen
men som ingen
riktigt känner längre
och när mörkret faller
och alla rusar längs gatorna
står jag vid en landsvägskorsning
någonstans i natten
Alla har ordnat
något litet åt sig själva
När vi exploderade i juni
hade alla världen i åtanke
när oktober faller
faller världen också
Jag går omkring
i staden där jag växte upp
och jag undrar vad som får mig
att återvända till någonting i natten
I parken ikväll
spelar några noise på en bandare
jag går med huvudet
gömt mellan axlarna
alla mina vänner
finns någonstans här
omslingrade i enkvällsromanser
eller tagna av polisen
medan jag står ensam kvar
och söker efter någonting i natten
Norrut
Och jag trodde att
jag skulle pånyttfödas här
när sommaren var över
skulle jag få se
nya människor i ögonen
men ingen möter min blick
ingen står stilla
utom jag som lämnas ensam kvar
sökande efter någonting
i natten.
