Olaglig kärlek, rätt eller fel?

Jag vet inte om ni redan hört om den annorlunda nyheten, sÃ¥ här kommer en summering. De brittiska nyfödda tvillingarna adopterades av olika familjer, och fick inget veta om den biologiska familjen. När de vuxna tvillingarna sedan träffades av en slump växte kärleken snabbt och de gifte sig. Det var inte förrän mannens och kvinnans identitet kom fram som de förstod att nÃ¥got var fel. Äktenskapet förklarades ogiltigt. GiftermÃ¥l mellan tvÃ¥ syskon är lÃ¥ngt ifrÃ¥n lagligt. Men varfÃ...

Jag vet inte om ni redan hört om den annorlunda nyheten, så här kommer en summering. De brittiska nyfödda tvillingarna adopterades av olika familjer, och fick inget veta om den biologiska familjen. När de vuxna tvillingarna sedan träffades av en slump växte kärleken snabbt och de gifte sig. Det var inte förrän mannens och kvinnans identitet kom fram som de förstod att något var fel. Äktenskapet förklarades ogiltigt.



Giftermål mellan två syskon är långt ifrån lagligt. Men varför? frågar jag mig själv. Om tvillingarna nu verkligen är kära, varför kan inte omvärlden bara glädja sig åt deras lycka? De växte inte upp tillsammans, de visste inte ens att de hade en tvilling. De har gått miste om ett syskon ända tills de hittade varandra. Och när de väl fann varandra så tog samhället ifrån dem deras kärlek också, hur rättvist får det lov att bli egentligen? Snacka om att bli lurad på kärlek …

Okej, om vi adderar ett barn så blir det svårare. Risken att deras gemensamma barn skulle bli utvecklingsstört är alldeles för stor. Men vad gör det oss om tvillingarna är gifta? Inget utvecklingsstört barn behöver lida, ingen annan kommer till skada.

Jag förespråkar inte att man borde gifta sig med någon inom familjen, det gör jag inte. Men jag är trött på allt vad strikta regler och lagar heter. Varför kan vi inte töja och tänja lite mer, utforma reglerna så att de blir mer individuella? Dock skapar det säkert avundsjuka och bråk i samhället, men det kanske är värt ett försök.

Okej, ska man se det positiva så fann paret åtminstone lycka. Men klarar man av att omvandla sin man-och-hustru-kärlek till syskonkärlek? Kanske det kommer av sig själv, kanske inte. Trevlig överraskning att veta att man har sexat loss med sin brorsa, respektive syrra. Personligen tror jag att passionen dör ut ganska snabbt, men jag vet inte. De kanske inte ser varandra som syskon, vilket i och för sig vore förståeligt.

Det kanske borde vara upp till dem själva att avgöra om de vill spendera resten av sina liv som make och maka. Egentligen, de är vuxna och kan väl ansvara för sina handlingar själva? Alltihop är ju samhällets fel i grund och botten. Att låta tvillingar adopteras av olika adoptivföräldrar och därigenom skilja dem åt är kanske inte så smart, när allt kommer omkring.

Ovetande tvillingar (och homosexuella dessutom) kanske borde få ha samma rättigheter som annat folk, eller vad tycker ni?