Otrohet

Men personligen det finns en del aspekter som spelar in, men som jag inte tror tas tillräckligt mycket i beräkningarna, samtidigt som förhastade ord och tankar släpps ut som en spontanreaktion och i sin tur leder till problem. Kanske, och troligen leder reaktionen på det som hänt till mer problem än själva sexet i sig. Många hävdar att sex inte är så viktigt, andra att det är viktigt, men oavsett vilket är de flesta överens om att det går att ha sex med någon, utan att vara kän...

Men personligen det finns en del aspekter som spelar in, men som jag inte tror tas tillräckligt mycket i beräkningarna, samtidigt som förhastade ord och tankar släpps ut som en spontanreaktion och i sin tur leder till problem. Kanske, och troligen leder reaktionen på det som hänt till mer problem än själva sexet i sig.

Många hävdar att sex inte är så viktigt, andra att det är viktigt, men oavsett vilket är de flesta överens om att det går att ha sex med någon, utan att vara känslomässigt involverad med personen.

Om jag frågar dig: ”Kan du spela Xbox med en kompis av könet du attraheras av, utan känslor?” eller varför inte ”Känner du dig otrogen om du inte berättat för din partner att du spelat Xbox ensam med en kompis av könet du attraheras av?”.



Svaret skulle inte låta vänta på sig. Ett bestämt svar som menar att det är jättelugnt, samt troligtvis en kommentar om att båda frågorna är otroligt löjliga. Men är de det?
Meningen är inte att göra folk som läser det här paranoida. Men som handling anser jag att känslolöst sex och att umgås på annat sätt kan vara minst lika stor anledning till att bli irriterad, eller inte, välj själv. Och rör det sig om sex med känslor, då är det tydligt att ert förhållande är slut ändå.

Visst är otrohet ett svek, och ett svek uppskattas aldrig.
Försök se följande scenario framför dig:
Du sitter hemma med din partner. Plötsligt får du höra att han/hon hade sex med någon annan igår. En situation som får de flesta att sätta frukostbullen i halsen, minst.

Beroende på hur man är som person blir den efterföljande reaktionen givetvis olika. Min spontana tanke och de två efterföljande frågorna skulle vara ”Varför?” och ”Betydde det något?”. Ni som läser kanske inte alls förstår hur jag tänker som skulle kunna låta en sådan händelse passera en gång, kanske flera till och med. Men har vi inte glömt något viktigt i sammanhanget? Vad har egentligen hänt?

Visst, svarar partnern att det betydde något och att han/hon tycker om personen, då är det kanske, och förmodligen slutet för er relation. Men då är det ju offentligt, båda vet, och det är livets gång.

Men version två, då det hänt utan känslor. En situation jag tror är ganska vanlig när det gäller otrohet. Och jag tror agerandet som följer en sådan händelse ofta är ogenomtänkt och förhastad. Innan man gormar reflexmässigt tillbaka för att man är arg bör man tänka på vad det är man fått höra. Ett svek, ja, men samtidigt ett ärligt utlägg av partnern om en sak som kunde blivit okänt för all framtid, eller i värsta fall kommit fram på annat sätt. Och det skulle nog vara det värsta.

Allt som inkluderar känslor ser jag som ett större hot. Alla sociala aktiviteter där två personer kan finna varandra är ett större hot än ett sex som råkat komma vid fel tillfälle. Men inte kan man låsa in sin partner i källaren för att undvika risken att han eller hon träffar någon annan. Det är bara sån världen är.

Jag försvarar inte otrohet generellt. Men jag måste säga att jag tror att om man kan ha förtåelse och öppenhet kring en sak som sex (helst allt annat också givetvis), då kan förhållandet med partnern påverkas mycket positivt. De flesta ser det nog som en risk att låta sin partner ha sex med andra. Och visst, det är en risk. Men man ska ha klart för sig att folk nuförtiden, med Internet och alla möjliga kommunikationsmöjligheter träffar mer folk och har svårare att hålla ihop i massor av år. Det krävs nytänkande för att inte fler ska tröttna på sitt förhållande och lockas av saker utanför. Är det däremot mer accepterat, då tror jag risken att man blir rastlös i ett förhållande är mindre.

Om man sen frågar sin partner innan om sex med någon annan är okej, eller om man kommer efter det har hänt och berättar. Det är väl upp till var och en vilka toleranser som finns. Men sker allt under rätt förhållanden, och alla parter är med på vad som gäller, då tror jag det kan vara väldigt nyttigt. Och ett orosmoln mindre på förhållandets himmel är plötsligt mycket mindre än det annars kan vara.

Har man ett ego som kräver 100% fokus på en själv, då bäddar man för problem. Om man till exempel inte ens tycker det är okej att partnern fantiserar om någon annan eller ser på porr. Det måste finnas utrymme, speciellt för saker som egentligen inte har något med kärleken i förhållandet att göra. Att killen säger till tjejen att han inte vill att hon ser på porr av någon anledning. Borde något så löjligt som porr kunna komma mellan kärleken i en seriös relation med tillit? Jag tycker inte det! Det gäller att hitta en gemensam nivå som fungerar. För vissa hög, för andra låg. En del säger att sex är ett tecken på kärlek. Visst, det är det, men själv tycker jag också att tilliten man visar sin partner med att låta denne ha sex med någon annan är ett tecken på väldigt stark kärlek.

Sex utan känslor kan jämföras med att bjuda någon annan än den man är kär i på mat. Det handlar om att mätta en hunger. Men inte blir vi fly förbannad om någon bjudit partnern på mat för att han eller hon var hungrig? Tycker du liknelsen är dum? Då tycker jag du ska ta en riktig funderare på varför du, precis som de flesta tänker på samma sätt. Bara döda fiskar flyter med strömmen... och hur var det nu med att vara en död fisk under sex?