Tänk dig att du går vid sjön, fast på andra sidan. Du ser bilarna, du ser höghusen, bowlinghallen, hemköp och människorna. Människorna rör sig, vissa snabbt, vissa sakta, vissa gamla, vissa unga och vissa barn. Du ser bara konturer av människor. Du hör dem inte.
Bilarna åker där, på andra sidan, de släpper ut avgaser, koldioxid. De åker nog lite för snabbt. Och de för liv, men du hör inte. För du hör bara "Still take you home" i dina hörlurar.
I bakgrunden kan man se sjukhuset. Där liv räddas.
Allting går sakta, i slow motion – förutom musiken som pumpar på i sin vanliga takt.
Vattnet är blankt, för det blåser inte. Det är kallt, fräscht – för det är höst.
Men det är fortfarande grönt som sommarrester på träden och marken – där på den andra sidan av sjön.
Änderna simmar på sjön, de är utspridda överallt.
Men vattnet är fortfarande stilla.
Och du hör fortfarande bara musiken.
Det är en grusväg, den här promenadvägen på andra sidan sjön.
Det finns träd och gatuljus som lyser när det är mörkt.
Det är en fin väg, men på natten något annat. Antagligen.
Den ligger avsides, på andra sidan sjön.
Igen hör.
Men just nu är det mysigt. Vindstilla. Vattnet når nästan inpå vägen.
Träden hänger ut över vattnet.
Och på andra sidan sjön är det bilar som åker snabbt på en väg.
Men det hör du inte.
I jämna mellanrum finns det sittkurer, de ser ut som busshållsplatser.
Röda och svarta är de.
Snart är du framme på andra sidan sjön, där bilarna kör.
För den här sjön är rund och liten.
Låten är slut. Allting blir tyst.
Men du hör dämpat bilar som kör, fåglar låta.
Men du vågar inte riktigt ta av dig hörlurarna.
Allting blir en annan verklighet då. Staden är inte speciell, den är som alla andra städer.
Ett grått, koldioxidförgiftat område med mycket bilar, affärer, vägar och människor.
Men under allting är den ändå fin och charmig på sitt sätt.
När man upplever den på andra sidan sjön och med musik i öronen.