Peace & Love-special

Årets upplaga av Peace & Love kunde nog inte gå bättre. Den kärleksfulla tillställningen slog publikrekord med 40 000 sålda biljetter och blev därmed Sveriges överlägset största festival. Som en skänk från ovan fanns dessutom inte ett moln på himlen och det kändes mer som att man kryssade mellan prunkande palmer på Bahamas snarare än mellan berusade campare i Borlänge.

De enda klagomål som framfördes var angående de långa köerna in på campingen under de första festivaldagarna, men på det hela taget verkade de besökare vi pratade med väldigt nöjda med arrangemanget. Många tyckte även att det var skönt och ”fräscht” med en stadsfestival så att man slapp klampa omkring ute på någon åker.

Årets tema var passion, vilket verkade smitta av sig på besökarna. Stämningen var överallt väldigt trevlig och enligt Dalapolisen var det hela en lugn tillställning trots att stadens invånare under veckan nästan fördubblades.

Ungdomar.se skickade dit Erik, André, Sophia och Jonas för att rapportera och titta på band och under hela veckan kommer vi att publicera alla texter från festivalen.

Vi börjar med en kort recension av den franska electronicagruppen M83:

Recension: M83
av: André Vifot Haas

Frankrike fullkomligt sprudlar av smaskiga electronicagrupper. Ganska mitt i den stora högen hittar vi M83. Anthony Gonzalez, som är hjärnan och hjärtat bakom projektet, har hela fem album i bagaget när han anländer till Borlänge tillsammans med änglalika Morgan Kibby (som gästat senaste skivan, Saturdays = Youth) och en anonym trummis med yvigt minspel. På en av de mindre festivalscenerna smäller de sedan igång 37 magnifika, men ack så korta, minuter.



Trots att mina storstadsfötter är ordentligt sargade efter två dagars konstant strövande på campingområdet är det omöjligt att stå still när de frenetiska synthmattorna strömmar ur högtalarna. De gamla klassikerna Don’t Save Us From The Flames och Sitting varvas med ljuvlig skönsång av Kibby på praktfulla Skin of the Night. När sedan sprittiga Coleurs manglas igång som sista låt är det med ett gigantiskt leende jag konstaterar att M83 just nu är det allra smaskigaste av alla dessa franska electronicaakter.