Peace & Love-special: Man ska ha husvagn

Han frågar hur jag mår och börjar sedan berätta om sina tarmproblem. Sedan frågar han hur jag mår igen. När jag för femte gången försäkrat honom om att jag mår bra börjar han vira in sig själv i toapapper. Jag dricker förstrött en klunk Multivitamin till och noterar en man i kilt och grönt brösthår som med morgonhes stämma står och slaktar min favoritlåt med Håkan Hellström. Campinglivet tänjer sannerligen på de mest fundamentala sociala reglerna.

Det finns något charmigt över det ändå, något som jag utan tvekan kommer sakna nästa gång jag befinner mig på en finare middag. I städade salonger ter det sig ju fullständigt barockt att byta ut bikiniöverdelen mot två mycket sparsamt rivna bitar silvertejp. Eller att hoppa upp och ner framför alla förbipasserande kvinnor med en kartongbit där budskapet förmedlas klart och tydligt: ”LIGGA???”. Eller att när man går och handlar mat mötas av en man som helt sonika har valt att placera sitt paket utanför byxorna.

Jag kommer sakna kontrasterna. Grannarna från Norrland som ena stunden är packade som åsnor, för att nästa sekund lägga ner sitt liv och själ i att vinna fyra i rad. Killarna vid bajamajorna som använde sin fina panflöjt och trumma till att skriva låtar om hur de fick erektion vid olämpliga tillfällen. Jag kommer sakna att så fort man fick slut på samtalsämnen med en överförfriskad främling så vrålade de av sina lungors fulla kraft ”MICHAEL JACKSON ÄR DÖD!”. Och jag kommer sakna att det aldrig, aldrig, aldrig var tyst.



Att bo i husvagn är att få det bästa av två världar. Du bor mitt på campingen och är en del av allt vad det innebär, samtidigt som du har lås på din dörr och riktiga väggar och tak. Du behöver bara öppna fönstret för att mötas av något härligt freak, men du slipper vara orolig för att att han ska pissa på din huvudkudde. Har du möjlighet att bo i husvagn nästa festival, gör det. Det är mitt bästa festivaltips. Allt annat grundläggande (som kläder och folkvett) är bevisligen överskattat.