Plastikoperationer

I stort sett varje dag läser man om plastikoperationer, både lyckade och misslyckade, medicinska och estetiska. Gemensamt för alla operationer är att de blir allt vanligare. Ändå minskar inte fördomarna och angreppen på personer som valt att förändra något i sitt utseende. Varför? Och varför väljer man att operera sig, egentligen?

Man skiljer plastikoperationer mellan estetisk och medicinsk kirurgi, den medicinska kirurgin innebär att man har någon medfödd defekt som allmänt anses som negativ. Exempelvis utstående öron, kraftigt utskjutande hakparti, krokig näsa.. det kan också vara en anisktshalva som blivit deformerad efter en bilolycka. Ibland kan man även få bidrag till att operera exempelvis sin näsa om man går till en läkare, gråter tillräckligt mycket och säger att man blir mobbad för sin stora näsa med en liten "knöl" på. Det kanske inte är en näsa som allmänt uppfattas som ful eller utstickande, kanske bara enligt en själv och vissa andra. Men det går att grina till sig en betald operation, sådana människor har jag också träffat på. Estetisk kirurgi däremot bekostar man själv och då är det oftast så att det bara är man själv som tänker på sin näsa som för stor eller sina kindben som obetydliga eller brösten som för små. Men det kan en orsak nog till att operera sig.

Det ironiska är att medicinska operationer är mycket mer accepterade. Så länge man har en medfödd defekt eller fått ansiktet skadat i en bilolycka anses operationen vara befogad, men så snart man har komplex för sin näsa eller anser sina bröst vara för små, är lynchmobben framme. Det många människor inte verkar kunna eller vilja förstå, är hur mycket en sådan här operation kan betyda för en individ. Även om omgivningen tycker att han eller hon ser helt normal ut och inte har någon anledning till att operera sig, så lider personen av det. En plastikoperation kan aldrig förändra ens liv eller göra en så mycket lyckligare, men den kan bidra till att man blir mer utåtriktad och än mer nöjd med sitt eget utseende, vilket smittar av sig på resten av ens personlighet och därigenom på omgivningen. En kvinna vars mungipor alltid pekat neråt väljer att lyfta dem, hon ser gladare ut och upplever sig därmed gladare varpå hon utstrålar något postivit och blir mer utåtriktad samt smittar av sig på sin omgivning. En plattbröstad tjej som aldrig vågat gå på stranden i bikini eller gå ut på krogen i urringat, som led av att gå och shoppa underkläder med sina kompisar eftersom inga behåar passade henne. Men nu kan hon göra allt det hon vill utan att tänka på komplexet, för det finns inte längre där. Och därför blir hon gladare och mer positivt inställd, mer utåtriktad.

Det jag tycker är så konstigt med de som har fördomar om plastikopererade, är att man får inte säga något elakt om en överviktig person eller mobba någon för deras utseende.. åtminstone inte så länge de ser ut så från början. Man får inte heller säga att alla invandrare stjäl eller luktar illa. Men någon som opererat sig, särskilt vad gäller bröstförstoringar, får man säga vad man vill om. Speciellt bimbo är ett vanligt förekommande ord. Det verkar som om människor tror att man blir en bimbo automatiskt bara för att man förstorar brösten, speciellt om man är blondin också. Man får inte operera brösten, Gud förbjude detta! Det är den allmänna uppfattningen. En person som gör det är antingen en bimbo eller har total avsaknad av självkänsla, och det är ju faktiskt mycket bättre att vara helt plattbröstad än att ha stora, runda fejktuttar, säger motståndarna. Jag tycker att dessa argument och angrepp är helt patetiska.

För det första blir man inte en bimbo bara för att man opererar brösten. De opererade tjejer som syns i media framställs ofta som korkade bimbos, och i många av fallen stämmer nog detta, även om det inte är sanningen för alla. Vad detta beror på är antagligen att vi älskar att läsa om korkade bimbos. Det säljer. Brudarna lever på att framställa sig på det sättet och media älskar det, för som sagt: de vet att de kommer att sälja mer om Carolina Gynning eller Linda Rosing eller fröken Peyre är med på förstasidan, eller om Victoria Silvstedt ställt till med en ny skandal. Men att mediabrudarna är på det här sättet betyder knappast att de vanliga tjejerna du träffar på stan eller krogen är sådana. Jag har träffat så många tjejer som opererat brösten och/eller någonting annat men ändå är helt vanliga, goa, glada töser med båda fötterna på jorden.

För det andra måste man inte ha dåligt självförtroende för att man opererar sig. Det finns många som mår alldeles utmärkt bra i sig själva, det enda de vill uppnå är perfektion eller också har de ett långt tillbakagående komplex för sin näsa, brösten eller käken eller nånting annat.

Vidare är inte alla opererade tuttar stora, det finns många tjejer som inte vill ha några jättemeloner utan bara ett par naturliga, proportionerliga bröst eftersom de aldrig haft några. Vad som skulle vara så fel med stora bröst har jag heller aldrig förstått. Dessutom är alla opererade tuttar inte runda, hårda och står rätt ut. Det finns så många implantat att välja på. Hur resultatet blir beror helt och hållet på hur man själv vill att brösten ska se ut och även hur de såg ut innan operationen samt hur man är byggd. Det finns anatomiska geléhallon, runda geléhallon, flytande silikon, koksalt.. alla med olika konsistens och sina egna för/nack-delar.

Argumentet om att det är bättre att vara plattbröstad är totalt irrelevant. I denna bröstfixerade värld är det inte okej. Därmed inte sagt att plattbröstade tjejer är fula eller att de inte kan få några killar, som tur är bryr sig inte alla killar så mycket om brösten. Men har man inga bröst alls eller väldigt små, är det nog gemensamt för de allra flesta att de upplever det som om en del av deras kvinnlighet saknas, eller också att de känner sig annorlunda och upplever komplex för detta. Kvinna=bröst, eller hur?

Nu är det förstås inte bara sina bröst man kan förstora, idag kan man operera i stort sett vad som helst. Förutom alla de vanliga operationerna, så som bröstförstoring, fettsugning, hakförstoring, käkimplantat, kindbensförstoring, ansiktslyft och ögonlocksplastik kan man nu även lägga in implantat i höfter och rumpa, ändra formen på knäna, genomföra överarmsplastik och förstora vaderna. För att inte tala om alla medicinska operationer som sker, tex. öronplastik, käkplastik och tänderna. Går inte operationen att utföra i Sverige är det bara att åka till det lovade landet USA, där är ingenting omöjligt och de ligger steget före oss.

Det sämsta argumentet mot plastikirurgi som jag någonsin träffat på är dock det om att "Opererar du din näsa är det ju inte du längre!" Hur var det nu med att utsidan inte är samma sak som insidan och att skönhet kommer inifrån och allt det där? För bara för att en människa väljer att ändra något i sitt yttre, betyder det inte att man blir en annan person. Det är fortfarande samma person inuti, om än med ett annat yttre. Många av de som är motståndare till plastikirurgi sminkar sig och färgar håret, vilket är väldigt motsägelsefullt. Det är ju också att förändra sitt utseende och inte se naturlig ut?

Många anser det som skrämmande att utvecklingen går så snabbt och att man kan förändra i stort sett hela sitt utseende. Själv tycker jag att det är helt fantastiskt. Tänk att man kan göra så mycket med ett utseende! Tänk att en kirurg kan operera fram så fantastiska resultat! Ja, jag hyllar nog plastikkirurgin. Dels är det helt underbart att människor med komplex, medfödda defekter eller som bara vill ändra nåt för att uppnå perfektion, ges möjlighet att göra det. Sen är det resultatet, jag tycker att det är väldigt intressant hur kirurgerna opererar och hur de tänker, se resultaten. För vissa människor blir plastikkirurgi en livsstil, jag ser dock inget fel med det. Det finns så många sätt att leva sitt liv på och så mycket man kan intressera sig och må bra av, alla måste få göra det som de själva anser vara bra för dem. Så som ni säkert förstår, kommer även jag att genomföra en operation någon dag, kanske flera. Jag tycker att jag ser rätt okej ut, men det finns saker som kan förbättras och även saker som jag har komplex över. I övrigt är det bara spännande och intressant. Det må låta dumt, men jag kan mycket väl tänka mig att slösa lite pengar på en operation bara för skojs skull.

Naturligtvis kan opererandet gå för långt och självklart finns det en risk med all sorts kirurgi, men man måste respektera varje persons val och rätt att vara och se ut som de vill. Så länge man trivs med sig själv och gör en operation för sin egen skull -tror inte att det är många som gör det för någon annans skull, även om det finns de som gör det-, ser jag inget fel i det hela.