Propagandan kring tobak

Som med all vetenskap så utvecklas det och en sak som är sann idag kan vara falsk imorgon. Och detta är precis vad som har hänt angående tobak, speciellt cigaretter. Den generella synen på tobak har gjort en helomvändning, från att vara en norm och fullt accepterad vana till att vara något som skall föraktas och som många inte accepterar (om man läst kontaktannonser någon gång så är i alla fall hälften ”du ska vara rökfri”). Innan början av andra halvan av seklet så var forskningen och kunskapen kring tobak i stort sett helt fel. Första halvan av förra seklet var det faktiskt onormalt att inte bruka tobak och man var en normbrytare om man inte rökte. Oavsett vilken ställningstagande man hade till tobak så kunde de ha ödesdigra konsekvenser för en mycket lång tid. Eftersom rökning var standard och om man valde att avstå så kunde det leda till social utfrysning, speciellt bland ungdomar. Att bli socialt accepterad är något som är ytterst viktigt för, åter igen, speciellt bland ungdomar, och det ligger djupt i vår biologiska natur. Och jag skall inte gå in på konsekvenser som kan resulteras av social utfrysning.

Men de flesta valde att röka och cigarettindustrin blommade för fullt. Varför skulle man inte röka, det fanns ju inget negativt med det. Man fann det även lugnande i de tuffa tider som rådde under första halvan av seklet med världskrig och ekonomiska kriser. Men det måste ha varit någonting som fått människorna till att börja med denna vana. Det måste finnas någonting som drog igång det hela. Jag skall dock inte gå tillbaka till perioden med indianerna och deras pipa, det var här det hela började, men inte den stora expansionen av cigaretter. Det var helt enkelt kapitalismen som startade allt när man insåg att det fanns enorma pengar att tjäna. Och de använde sig av någonting som alla företag använder sig för att nå ut till den stora massan, nämligen statuspersoner. Det finns alltid någon man ser upp till och som man vill likna, speciellt bland ungdomar som kämpar för att finna sin identitet och detta vet varenda person om som arbetar med marknadsföring. Skall ge två exempel på detta.

Det första exemplet är Marlboro-man (som för övrigt har lungcancer) som var en symbol för manligheten under sin tid. En maskulinitet som de flesta unga män ville vara och strävade efter att efterlikna och som resultat började de röka. Det andra exemplet är läkare, ett yrke som alltid har haft hög status. Det fanns en reklamkampanj på den tiden där det stod ”Most doctors smoke camels” (Camel är ett cigarettmärke) som utnyttjade läkarnas status i deras marknadsföring. Det fanns även läkare som ordinerade ut rökning som medicin.

Det finns en till faktor i expansionen av tobak som har bidrag mycket till dess utveckling och det är staten. På denna tid var tobaksindustrin en välsignelse i deras ögon. Det skapade enormt mycket arbeten och gav mycket stora pengar i skatt. Eftersom statligt anställda personer med hög status gick ut offentligt med rökning (som läkare som förespråkade rökning) så rekommenderade staten indirekt deras befolkning att röka. Men om staten nu är positiv och indirekt uppmanar dess medborgare att bruka tobak, gör inte det dem delvis ansvarig för konsekvenserna det har haft för dess befolkning?

Det finns äldre människor idag som är beroende av tobak som började för att deras stat indirekt/direkt uppmanade dem till att börja. Bär inte staten ansvaret för dessa medborgare och eventuella problem tobak har skapat dem, fastän vetenskapen har visat hur farligt det är? Jag skall illustrera detta i ett exempel som har fyra utgångar men det är viktigt att poängtera. Oavsett vilket du finner mest lämpligt, så är det endast ställningstagande. Det finns inget rätt eller fel perspektiv.

Föreställ dig ett äldre par som är pensionerade och kommer ifrån arbetsklassen. De båda har haft en relativt normal lön hela deras karriär, möjligheten har funnits till att spara en ganska stor summa har funnits där utan någon direkt påverkad i deras ekonomiska situation. Eftersom de båda är uppvuxna på den tiden då tobak var socialt accepterat och norm så röker i alla fall en av dem och nu på äldre dagar har denne fått diagnosen lugncancer. Framtiden ser till en början mörk ut men det finns en behandling som kan återställa personen och ge dem 10-15 bra år till innan andra faktorer tar ut sin kraft, dock är behandlingen väldigt dyr. Jag skall presentera som sagt fyra perspektiv ifrån detta par. De fyra perspektiven är: Har paret tagit ansvar för sitt tobaksbruk (ja eller nej) och bär staten ansvar för deras indirekta/direkt påverkan till parets situation. Se bilden nedan för en mera utförlig beskrivning av situationen.

Jag skall kortfattat beskriva de olika scenarion och därmed förklara vad jag menar med att ta ansvar. Sen så får ni, läsarna, gärna ta och skriva vilket ni finner det bästa alternativet och varför (håll er inom ramarna). Först ut skall jag beskriva det idylliska Ja/Ja scenariot.

Om nu paret har tagit deras ansvar, vilket innebär att de har, i och med vetenskapens utveckling, förstått de konsekvenser tobaksbruk kan innebära samt försökt förbereda sig för den dagen då det kan bli realitet. De har självfallet försökt sluta men det är väldigt svårt när man har brukat tobak i många år. Så de har blivit tvungna att inse fakta, att någon gång kommer en av dem att få lugncancer och utgått ifrån det. Och därmed har haft en relativt bra kontroll på eventuella behandlingar, kontrollerat sig regelbundet och lagt undan en summa pengar för behandling med mera. Så nu när situationen har uppstått har de en bra koll på hur de skall agera och det hela kommer inte som en chock för dem. Som sagt, de är idylliska i förståelsen för deras eget agerande.

Staten har också i detta fall tagit ansvaret för de konsekvenser deras tidigare agerat (idylliskt eller hur?). De vet att det kommer att finnas människor som inte kommer att kunna sluta med deras tobaksbruk trots all forskning och hjälpprogram de senaste årtionden. Därför hjälper de även de människor som har haft oturen att få uppleva de konsekvenser av långtidsbruk av tobak. Så nu när en av personerna i detta scenario får lugncancer står staten redo med all hjälp de någonsin kan behöva och betalar även kostnaden för behandlingen.

Som vi kan se så slutar det bra i de alternativ där det finns åtminstone ett ja i och jag behöver inte beskriva dem utan de blir synliga genom att beskriva Ja/Ja och Nej/Nej scenarierna.

Det sista alternativet, där varken paret eller staten har tagit ansvar är med stor sannolikhet den vanligaste situationen. Paret i fråga har inte spenderat en tanke åt konsekvenserna bruket av tobak kan leda till, vilket inte är så konstigt, för vem vill tänka på någonting som kan leda till att en av dem dör. De har levt på som vanligt i förhoppning om att det kommer inte att hända dem utan lugncancer med mera är något som bara händer ”de andra”. Men en dag, under kanske en årlig hälsokontroll, så får en av dem diagnosen lugncancer. Chocken och paniken är ett faktum och depressionen omfamnar dem inom en mycket kort tid. De har ingen aning om hur de skall gå till väga utan i paniken kastar de sig i den medicinska världen i försök om att hitta en väg. Men den enorma mängd information som finns kring detta ämne kan vara mycket svårt att hantera och få något vettigt ur, men staten kan hjälpa dem, eller?

Men varför skall staten ta ansvar för detta par egentligen? Visst, staten har en gång i tiden påverkad dess befolkning till att börja med tobaksbruk, men det var många år sen och politiken ser inte ut som den gjorde då. Det var helt andra människor som satt vid makten och ansvaret ligger egentligen hos dem, inte hos oss, den nuvarande staten. Sen så har faktiskt staten genomfört flera projekt för att få dess befolkning att sluta med tobak. Och antalet intressegrupper när det gäller tobak har vuxit enormt.

I nästa del kommer jag att behandla hur propagandan ser ut idag med fokus speciellt på skolans värld och varför ungdomar, trots all antitobak-propaganda, börjar röka och/eller snusa.