"Varifrån får du din inspiration till det du skriver?"

FRÅGA:
Detta är väl ingen direkt fråga, men jag vill att du ska veta att du skriver texter som är fullkomligt magiskta att läsa! Jag skriver en del själv, mest kortare texter om känslor och sinnesstämningar och all min inspiration har jag fått från dig. Jag vill helt enkelt tacka för alla böcker du delat med dig utav och önska dig all lycka!

Nu kom jag faktiskt på en fråga: Jag undrar varifrån du får din inspiration till det du skriver?

SVAR:
Mina historier, verklighetsbaserade eller påhittade är som filmer i mitt huvud som rullar, och mitt jobb består i att försöka beskriva filmen jag ser. Mycket tid går åt på att koncentrera mig och fokusera så jag ser och hör vad de säger och vad som händer, för runt om mig är ju omvärlden med sitt bröl och sorl, sitt lockande och pockande. Jag måste alltså vara Stilla för att lyssna och se filmen i mitt huvud.

Filmen är alltid sann. Oavsett om den är ihopdiktad eller inte. Därför blir jag alltid förvånad och oförstående när folk frågar om det eller det i mina böcker har hänt ”på riktigt” eller inte. Vadå på riktigt? Allt jag skriver om är på riktigt! Om vi tar böckerna om Juha och Jenny: Juha finns! Jenny finns! Det är ju bara att läsa! Det finns hundratals Juha, hundratals Jenny! Du kanske är en av dem själv.

Lycka till med ditt eget skrivande! Jag började också med korta texter. Korta texter och dikter som så småningom växte till noveller och till slut min första roman, Passionsspelet.

FRÅGA:
Hej Jonas!
Först vill jag bara säga att De halvt dolda var riktigt bra. Tillsammans med Tusenbröder, den absolut bästa svenska tv-serie jag sett!

Varför började du med standup? Har du alltid tyckt du själv var rolig? Och har det hänt många gånger att folk inte skrattar åt dina skämt?

SVAR:
Tack! Jag håller De halvt dolda för bland det bästa jag har gjort, nästan ingenting är jag lika stolt över.

Om jag alltid varit rolig? Såhär är det: När jag var liten kunde jag trolla. Alla barn kan trolla. Jag var mycket rolig. Sen fick jag rätt hårdhänt lära mig att jag inte kunde, att jag inte ens skulle försöka drömma om att trolla. Så jag förlorade min förmåga. Jag slutade vara rolig. Sedan blev jag ju författare, och det var genom att vara ute på bibliotek och berätta om mina böcker som jag utvecklade min publikkontakt. Jag började skriva korta prosastycken influerade av performance-artisten Lauire Anderson som lämpade sig för högläsning, och på en litteraturkväll på Göteborgs Universitet 1986 började plötsligt alla att skratta – och på en gång var det som en förbannelse bröts och jag blev mig själv igen – rolig!

Jag hittade helt enkelt tillbaka till trolleriet. När jag började med stand up fanns inte stand up i Sverige. Jag gjorde författaraftnar som var ren stand up comedy, och jag gjorde shower med en kompositör som heter Kim Hedås på små klubbar och konstgallerier och sånt. När man snart därefter började göra svensk stand up på lilla
restaurangen Westermans i Gamla Stan i slutet av 80-talet kontaktade en kille som
heter Bertil Goldberg ett antal artister som han tyckte gjorde stand up, trots att
vi alltså inte var medvetna om det. Däribland mig.

Så jag började på Westermans och sedan på Norra Brunn när det öppnade. Sedan var det jag som tog stand up comedy från småklubbarna till de stora konserthusen, teatrarna och idrottshallarna. Det är jag lite stolt över.

----------

Fler av Jonas Gardells svar hittar du här.