REC: Cloverfield

Cloverfield är nog det maffigaste, coolaste, grymmaste och ballaste jag sett på bio. Visst, delar av berättelsen är ärligt talat ingen höjdare (det serveras till exempel en sliskig kärlekshistoria jag gott kunde ha varit utan), karaktärerna är överlag en bunt ganska platta typer och det stora stygga monstret känns tyvärr lite smålöjligt. Men tack vare den bombastiska och minst sagt spektakulära upplevelsen knäböjer jag och kysser Matt Reeves och J.J Abrams förhoppningsvis välp...

Cloverfield är nog det maffigaste, coolaste, grymmaste och ballaste jag sett på bio.

Visst, delar av berättelsen är ärligt talat ingen höjdare (det serveras till exempel en sliskig kärlekshistoria jag gott kunde ha varit utan), karaktärerna är överlag en bunt ganska platta typer och det stora stygga monstret känns tyvärr lite smålöjligt. Men tack vare den bombastiska och minst sagt spektakulära upplevelsen knäböjer jag och kysser Matt Reeves och J.J Abrams förhoppningsvis välpolerade skor.



Otursdrabbade New York (är det inte meteoriter på kollisionskurs eller illasinnade rymdvarelser så är det stora monster och köttätande zombies) blir än en gång utsatt för en attack. Men innan helvetet bryter lös har Robs (Michael Stahl-David) vänner ordnat en stor överraskningsfest i hans ära eftersom han är på väg att lämna stan och flytta till Japan. Bäste vännen, den skojfriske Hud (T.J Miller), har fått det ärofyllda uppdraget att dokumentera hela tillställningen med en videokamera, och det är genom denna kamera vi får följa med på det som senare visar sig vara århundradets åktur.

Allting flyter på – det dricks, det raggas och det bråkas – när hela lägenheten plötsligt skakar till. Först gissar sällskapet på en jordbävning men när frihetsgudinnans huvud kommer flygande mellan gatans skyskrapor inser de att de har med något betydligt större fenomen att göra.

Filmens redigerare måste ha gjort ett sjuhelsikes jobb för att få allting att se så välgjort och realistiskt ut som det faktiskt gör. Den handhållna skakiga kameran gör att det verkligen känns som om man befinner sig mitt i händelsernas centrum med skarpa missiler susandes förbi huvudet, panikslagna människor springandes runt omkring en och total förödelse precis överallt. Lägg därtill mäktiga ljudeffekter som får hela salongen att skaka, snygga dekorer och detaljerade animationer, och det står klart:

Cloverfield ÄR det maffigaste, coolaste, grymmaste och ballaste jag sett på bio.

Men jag tvivlar på att den är lika stark framför tv-apparaten …

Texten kommer från Pakten.se, med bloggar om böcker, film, musik, prylar, TV, PSP, Wii och Xbox 360.