REC: Morgan Pålsson – Världsreporter

Som en journaliststudent med sinne för (särskilt skånsk) humor trodde jag att "Morgan Pålsson – Världsreporter" skulle bli en enda lång orgie av branschskämt vars repliker man skulle kunna citera på kafferasterna i plugget i flera månader efteråt. Istället blev det mest flamsigt och förutsägbart. Ingen hit alltså. Morgan Pålsson är en ovanligt stolt – och slö – reporter vid Sveriges Television. Hans största önskan är att bli skickad som utlandskorr...

Som en journaliststudent med sinne för (särskilt skånsk) humor trodde jag att "Morgan Pålsson - Världsreporter" skulle bli en enda lång orgie av branschskämt vars repliker man skulle kunna citera på kafferasterna i plugget i flera månader efteråt. Istället blev det mest flamsigt och förutsägbart. Ingen hit alltså.



Morgan Pålsson är en ovanligt stolt - och slö - reporter vid Sveriges Television. Hans största önskan är att bli skickad som utlandskorrespondent till Washington, men hamnar istället i ett litet afrikanskt land ingen har hört talas om. Väl där utbryter sedan en militärkupp, mitt i valkampanjen, och plötsligt står Morgan och hans trogne fotograf Robert i centrum för hela världens nyhetsbevakning. Ända tills den överambitiösa Åse från Kanal 4 anländer till platsen det vill säga ...

Så skulle man väl kort kunna sammanfatta handlingen av den första filmen från "Hipp Hipp!"-duon Anders Jansson och Johan Wester. "Morgan Pålsson - Världsreporter" är i stort en ganska okomplicerad historia om en misslyckad reporter som står handlös utan sin flerfaldigt mer skicklige fotograf och som värdesätter sin fasta anställning på SVT mer än något annat. Frilans är enligt Morgan likställt med pesten. Just därför blir det så olyckligt när uppdraget i Mátabo inte går riktigt som planerat och Morgan, förutom att Robert vänder honom ryggen, riskerar att få kicken när Eva Hamilton (Reuter), som alltid ogillat Morgan, blir chef för SVT. Småkul, men aldrig riktigt omskakande.

Visst finns det stunder då man skrattar rätt ut i biosalongen, men desto fler då man knappt orkar dra på munnen. Tyvärr. Nu hoppas jag inte att alla hårda ord grundar sig i min för premiärkvällen sprängande huvudvärk, men även de övriga i sällskapet instämde i besvikelsen. Som tur var i alla fall kemin mellan Jansson och Wester som vanligt lysande och med risk för att framstå som motsägelsefull så kan det en regnig torsdag ändå vara värt att lägga en slant på Morgan och hans äventyr. Framförallt om man gillar Hipp Hipp!-gänget sedan innan. Allting är sig likt.

Betyg: 3/5