REC Xbox 360: Army of Two

Det är inte bara skräddarsytt för att passa kooperativt spelande, det mer eller mindre kräver att man spelar tillsammans för att uppskattas. Rent teoretiskt går det att spela ensam, men det vill man aldrig göra. Så har du inte planerat att spela Army of Two med någon annan, över delad skärm eller via online-läget, så kan du lika gärna sluta läsa nu.

Med det ur vägen kan vi konstatera att när man spelar Army of Two kooperativt är det riktigt kul och fräscht. Som de två lego-soldaterna Rios och Salem ska man ge sig ut på flera olika slagfält – allt från Afghanistan till Irak till Kina – och bekämpa elaka terrorister och annat avskum. I grunden är det väldigt enkelt och känns väl igen; genom Gears of War-osande strider ska man gömma sig bakom skydd samtidigt som man mejar ner mängder av soldater. Det faktum att du aldrig är ensam (spelar man själv ger man kommandon till sin partner) ger dock spelet en dimension som gör att det står ut från mängden och lyfter sig över andra dussin-skjutare med liknande upplägg.

I centrum har vi aggro-mätaren. Ett verktyg som visar vem av de två soldaterna som fienderna är mest villiga att skjuta på. Det är denna mätare som är viktigast för utkomsten av en utförd attack. En klassiker är att den ena spelaren, bakom skydd, avlossar några magasin mot fienden för att dra så mycket aggro som möjligt (mätaren är i fullt utslag mot den ena spelaren) så att den andra spelaren kan smyga runt fienden för att flankera dem. Själv utförandet och tanken bakom är väldigt enkel och tack vare tydlig feedback med hjälp av aggro-mätaren blir det också en ytterst naturlig manöver att genomföra. Detta är bara en liten del av de taktiker som måste tillämpas för att på bästa sätt eliminera sina fiender, och det är samarbetets flöde och enkelhet som gör att det aldrig känns onaturligt eller påklistrat att hela tiden vara två på slagfältet.

Presentationen följer i det spelmässigas enkelhet med en klyschig, cheesy och helylleamerikansk handling med glimten i ögat. Samspelet mellan Rios och Salem är ett fyllt av homoerotisk vänskapskärlek blandat med syrliga gliringar som taget från valfri Hollywood-action med en samspelt duo. Att man bekämpar terrorister efter 11 september och blir anfallen av nästan komiskt presenterade självmordsbombare och tar det med en axelryckning känns relativt politiskt inkorrekt, men ligger i fas med resten av presentationen som snarare andas adrenalin och action än krig och misär. På så sätt känns Army of Two känns befriande i sin ovilja att vara pretentiöst eller allvarligt, och det blir aldrig så att man ifrågasätter avsaknaden av djupare handling.

Bristerna som härjar i Army of Two är dock relativt många, och även om de i själva kampanjen inte har så stor negativ inverkan (så länge man faktiskt spelar med en kamrat) gör de att det tävlingsinriktade flerspelarläget blir en rörig och i det närmaste ospelbar historia. I lag om två spelare mot varandra (totalt fyra personer) ska man rädda gisslan, döda någon utvald datorstyrd motståndare (NPC) eller utföra något annat liknande mål före det andra laget. Man är dock inte ensam med sina motståndare på slagfältet, utan det kryllar med andra NPC:er som attackerar båda lagen så fort de får chansen. Resultatet är en virrig historia som spretar åt flera håll samtidigt som man själv försöker handskas med det något sladdriga siktet, den på flera plan bristande kontextberoende kontrollen och därmed den fatalt obalanserade närstridsattacken.

Men i kampanjläget kan man vara förlåtande mot dessa brister, och så länge samarbetet mellan dig och din andra halva i armén har ett samspel som fungerar kommer man också glida igenom enspelarläget utan några stora komplikationer. Army of Two är ett klockrent steg mot en typ av spel som verkligen anammar co-op-konceptet och gör det till något eget, och även om bristerna finns där slutar det aldrig att underhålla förrän kampanjen är avslutad. Alla med en förkärlek för kooperativa spel kommer att älska Army of Two under den relativt korta tiden det varar, och det är bara att hoppas på att fler utvecklare följer i spelets fotspår och vi se ett större utbud av välsvarvad co-op-underhållning.

För allting är ju så mycket härligare när man är två.

+ PLUS
Fräsch tolkning av samarbete som ligger i centrum och fungerar ypperligt, snygg yta, skön stämning och hård action från början till slut.

- MINUS
Bristande kontroll med tveksam knappuppsättning och halvdant kontextberoende, dussin-skjutare för ensamspelaren, uselt tävlingsinriktat flerspelarläge.

Det är du och jag, min vän.
Betyg: 7



En andra åsikt av Gustav Granlund

Army of Two är ett av de få spel på marknaden som påstår sig helt och hållet fokusera på kooperativt spelande och dessutom gör det på rätt sätt. Under ytan är det egentligen inte mer än en ganska simpel Gears of War-klon där avtryckarfingret aldrig får vila, men de element av spelet som kräver samarbete fungerar väldigt bra. Allt från simplare hinder där de två spelarna måste hjälpas åt för att nå högre höjder till den uppseendeväckande Aggro-mätaren fungerar som de ska och gör det här bättre än genomsnittsshootern. Aggro-mätaren är spelets kanske starkaste kort som tillsammans med spelets stora urval av vapenuppgraderingar kan låta dig och din partner planera vem som ska få fiendernas uppmärksamhet och vem som ska flankera och eliminera.

Det mer tävlingsinriktade flerspelarläget är dock ett stycke bajs i en annars välsmakande rätt. Spellägena är tråkiga och fokuserar på att du och din partner mot ett annat lag ska förstöra något eller rädda någon före det andra laget gör det. Problemet här blir att en uppsjö datorstyrda karaktärer vill leka och resultatet blir ett kaos som närmast kan liknas med polsks riksdag. Det blir helt enkelt inte kul trots att samarbetet finns med även där. Utöver det och det faktum att spelet är väldigt medel om du inte spelar med någon annan så är Army of Two ett spel som enkelt går att rekommendera till actionfantasten och stillar blodtörsten en aning. Spelet innehåller förresten självmordsbenägna afghanska soldater, vilket är lite kul och galet politiskt inkorrekt.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.