Recension 360: Iron Man

Samma röst fick mig att tro att The Darkness skulle bli det bästa någonsin när det inte var mer än bra, och nu senast fick jag upp hoppet för Iron Man. ”Hur sjutton kan man schabbla till Iron Man”, tänkte jag. Uppenbarligen var det inte särskilt svårt. Lägg bara licensen i vantarna på ett gäng designers och programmerare som hellre sörplar kaffe och surfar porr på arbetstid än försöker göra ett bra spel.

Spelet Iron Man: The Movie: The Game som jag kallar det, kretsar precis som filmen kring Tony Stark, miljardär och extraordinär vapenbyggare. Ungefär där slutar den direkta kopplingen till filmen. Handlingen känns som ett gäng lösryckta händelser från hjältens debut på vita duken och är både dåligt skriven och dåligt framförd av trötts skådisar. Robert Downey Jr. verkar inte ens ha hämtat sig från filmens releasefest och jag känner smärtan i hans röst. ”Vem fan har skrivit den här skiten” måste han ha yttrat i tystnad mot badrumsspegeln under kisspauserna. Men istället för att plocka sönder varenda liten bit av den kassa handlingen går vi raskt över till den delikata bajssmörgås som spelet är.

För att hitta det som är bra med Iron Man måste man gräva sig fram till spelets eftertexter i inställningsmenyn där man kan höra Black Sabbaths dänga ”Iron Man” samtidigt som man skriver ner vilka som bör hamna i Nangijala inom en snar framtid. I alla fall om det finns någon rättvisa här i världen. När denna lista är färdig och musiken tystnat finns ett spel så dåligt och så katastrofalt genomfört att jag får diskbråck. Stan Lee vill säkert halsa en flaska propplösare för att kunna vrida sig i sin egen grav. Först och främst har vi kontrollen som gång på gång ställer till med problem. Den gör inte spelet svårare då det helt och hållet saknar vad man skulle kunna kalla för svårighetsgrad, men det gör spelet krångligare att ta sig igenom. Det hela blir bara utdraget. Först och främst grejar spelet inte flygkontrollerna alls och då det är i luften du kommer att spendera större delen av tiden är det ett stort minus i ett spel redan ligger och sprattlar på botten.

Autosiktet vill inte välja rätt mål, rörelserna är ryckiga och det går inte att kontrollera hastigheten på flygandet vilket slutar med att man ständigt måste trycka på vänstra axelknappen. Den startar nämligen flygandet men det finns bara två hastigheter: snabbt eller stillastående. Uppdragen man ställs inför är även de hafsjobb och bottnar i att du flyger över fula miljöer och förstör vapen och fiender utmärkta på din radar. Sen har vi de värdelösa sidouppdragen som ska ge extra pengar för att uppgradera dräkten. Synd att dessa uppgraderingar inte tillför något väsentligt. Uppdragen känns dessutom helt bortkopplade från världen. Ett exempel är ett uppdrag när man måste undvika civila dödsoffer i en stad som är helt öde och utan något som ger någon indikation på när liv går till spillo.



Varför kunde inte Secret Level och Sega bara klippt och klistrat Crackdown, slängt in Iron Man och skrotat handlingen helt? Varför kan ingen göra ett bra spel av en karaktär som tydligt skulle funka ypperligt som spelhjälte? Jag antar att om jag vill få min Iron Man-nerv kittlad är det dags att ge sig in i Marvel Ultimate Alliance igen. Iron Man är helt enkelt inte kul på något plan och kommer inte ge mer än irritation. Skärpning, Sega.

+ PLUS
Black Sabbath är bra.

- MINUS
För att använda en kliché: Allt!

Betyg: 2 av 10
Inte ens Robert Downey Jr:s skägg kan rädda denna katastrof. Årets sämsta spel kan redan vara här.

Texten kommer från Gameplayer.se - din dagliga dos av tv-spel.