Recension: Counting Crows – Saturday Nights & Sunday Mornings

Jag har inte blivit besviken på en enda av deras plattor. Förrän nu.

Saturday Nights & Sunday Mornings är som man kanske hör på titeln uppdelad i två delar: en för de vilda lördagskvällarna och en för de ångestladdade söndagsmorgnarna. Det låter väl bra och praktiskt. Det tråkiga är att allt bara låter som en enda lång måndagsmorgon.

Det finns en bra låt på skivan, den akustiska When I Dream of Michelangelo, som är någon sorts balladaktig uppföljare till Angels of the Silences. Resten av låtarna är lika trötta och förutsägbara som ett avsnitt av Allsång på Skansen och på sin höjd är det bara i vissa delar av ett par låtar (refrängen i Insignificant, verserna i Cowboys) där man känner igen det gamla bandet. Den sista riktiga kanondängan de gjorde, Accidentally in Love från Shrek 2-soundtracket, är inte ens med.

Så.

Det smärtar mig verkligen att säga det, men skit i den här skivan och lyssna istället på den enda ljuspunkten från plattan här nedan. Sedan går du och köper deras andra album för typ 59 kronor styck.




Och förresten, den där konserten. Den blev inställd.